På win-kontot

En fördel med att ha barn måste helt klart vara att jag som förälder får ta del av sådana där treats som egentligen är strictly for kids. Som till exempel när jultomtar delar ut godis under julskyltningen och när Ica har en korg med bjudbananer. För att inte tala om när museum har pysseldagar på loven, alla dessa bollhav och linbanor i lekparker. Och Barnens Zoo i Slottsskogen, dit skulle jag ju aldrig känna mig välkommen utan en unge. Allt detta kräver ju faktiskt att en förälder är med på noterna och deltar aktivt.

 Det känns som om en helt ny värld håller på att öppnas för mig.

En öl är en öl

Jag har gjort en stor upptäckt:
det går att bli berusad av alkoholfri öl. Ja, helt alkoholfri till och med, inte den sorten som innehåller 0,5 % alkohol.

I fredags blev jag nämligen bjuden på en alkoholfri öl. När jag hade druckit ungefär halva flaskan kunde jag notera följande hos mig själv: lätt hettande kinder, en känsla av avslappning i kroppen, ökat och mer hämningslöst pratande, och en ytterst lätt yrsel.

Det måste vara så att blotta smaken av öl tar fram ett berusat beteende. Tänk betingning, tänk Pavlovs hundar.

Soffsäl

Jag som trodde att en promenad i solen skulle pigga upp mig, men tji fick jag. Nu halvligger jag som en klubbad säl i soffan och väntar på att få ork till att laga lasagne och sedan fortsätta med packningen.

Jag har märkt att jag börjar bli lite tröttare, att enkla saker och ting tar lite mer på krafterna än vad de brukar. Att gå en promenad, att handla eller städa blir lite mer ansträngande och jag känner ett större behov av att sätta mig ner och bara vila efter att jag har gjort något. Kanske är det bara en tillfällig formsvacka, men mer troligt är att det är så här det kommer att vara under resten av graviditeten, det är ju trots allt inte mer än 10 veckor kvar!

Packning pågår

Ni vet när man packar ner tusen saker i en kartong och kartongen blir full men rummet ser lika fullt ut som innan du började? Den känslan är ganska stark den här helgen.

Lördagsfail

Igår var Niklas och jag hemma hos ett par kompisar på middag. Jag kände mig så slö efter jobbet att jag övervägde att stanna hemma och titta på På Spåret för mig själv, men bestämde mig sedan för att det kunde vara trevligt att bli bjuden på mat och umgås med folk. Och det var förstås väldigt lyckat med god mat och roliga människor. Jag bestämde mig för att njuta av det missade På Spåret följande morgon med nybakade scones och längtade nästan tills det skulle bli morgon på grund av denna eminenta plan.

Imorse bakade jag fantastiskt goda valnötsscones och som av en händelse råkade vi ha både Lemoncurd och Philadelphia hemma. Perfekt! Sedan satte vi på datorn och upptäckte till min stora fasa att SVTPlay var överbelastat och vägrade att visa På Spåret för oss. Hur kunde de? Som tur var har vi en massa avsnitt av OZ att kolla på, så lördagen blev ju inte helt förstörd ändå och På Spåret får vi spara till ikväll. Men jag hatar när det inte blir som jag har tänkt mig!

Kommunikation

Fifi: Aaaaaaaoooooohhhh

Niklas: Vilket stön av välbehag

Fifi: Det var av obehag, jag slog just i magen i ett dörrhandtag

Kontenta: Jag får nog lära mig att stöna annorlunda inför förlossningen.

Guppy

Min kropp är alldeles avslappnad efter vattengympan, mjuk och följsam är den och sjunker ner så bra i soffan. Den sköna träningen i vatten som avslutas med att jag får flyta runt som en knubbsäl gör mig så gott. Kiddo sparkar i magen där han trängs med en chocolate chip brownie med jordnötssmörfrosting*. Känner ni hur era smaklökar börjar hoppa och skutta av glädje bara ni tänker på en sådan kaka?

Snart är det dags att sova, men först ska jag se klart Svensk Maffia.


*Jag ska i fortsättningen hålla mig borta från Söta Saker, det är en underbar, men samtidigt livsfarlig blogg!

Shiny pink

 

Så fort isen försvinner från gatorna är det jag som snörar på mig mina nya högblanka, rosa kängor och trippar in våren (om jag vid det laget inte har blivit så stor och klumpig att även rejäla klackar som dessa blir blott en önskedröm)!

Snack lit norsk

Precis innan vi skulle sova igår kväll berättade Niklas att barnmorska heter jordmor på norska. Först trodde jag att han drev med mig, eller att någon har lurat honom, för det låter ju lite som låtsasnorska precis som guleböj, brusestol* och kämpetorsk. Men Niklas propsade på att det heter jordmor på riktigt. Jag skrattade mig halvt fördärvad och kom sedan att tänka på att det mesta på norska låter som ett låtsasspråk, så inga konstigheter där.

*Eller är brusestol det riktiga ordet för toalett?

Love is real, real is love

 

Bloggkärleken bara väller in!

En av mina favoritbloggare sedan några år tillbaka, Anna, har nämligen gjort den här bilden till mig och Kiddo. Behöver jag ens säga hur mycket jag älskar den? Kan ni se framför er hur fint den kommer att sitta som tavla i barnkammaren i vår nya lägenhet? Det kan åtminstone jag.  

Bambi för mig, Uggla för Ugglekillen, kärlek för Kiddo.

Och förstås, kärlek till Anna!

Tvångsnorrmannen

Jag har lärt mig ett nytt roligt ord: tvångsnorrman. Det låter lite som om Norge tvingar folk att komma dit och att dessa tvångsnorrmän får gå med en stämpel i pannan så att alla ska förstå att de inte är några riktiga norrmän.

Ordet var åtminstone roligt tills jag insåg att det kanske är just en tvångsnorrman min sambo, blivande make och blivande pappa till mitt barn håller på att bli.

Ikväll kommer han i alla fall hem, Niklas, än så länge svensk.

Bloggkärlek

Vet ni vad jag blir glad av?
När jag får ovanligt fina kommentarer som gör mig alldeles varm inombords och jag måste läsa dem om och om igen och ler för mig själv. Igår fick jag två sådana kommentarer, den första var från Charlotta som skrev så här:

Men jag kan roa dej nu genom att roa dej med att din fina underfundiga blogg förgyller mina dagar- Du är superskön och rolig helt enkelt!! (Förutom igår då jag fick dödliga semmel-cravings mitt i natten när jag skulle läsa lite fanjagkanintesovabloggar... :-P

 Charlotta är lite av en periodare när det gäller bloggande och jag gillar verkligen hennes aktiva perioder och saknar henne när hon försvinner från bloggen. Den här tjejen kan konsten att hoppa mellan olika ämnen, men lyckas ändå alltid sätta sin personliga prägel på alla inlägg, oavsett om hon skriver om stilinspiration eller saknad efter älskade personer.

Den andra kommentaren fick jag av Sandra:

okej, en rolig sak: jag fullkomligen älskar din blogg. så dags att säga det nu, kan man tycka. jag har ju ändå läst och kommenterat den ett tag. men jag blir verkligen lika glad varje gång jag tittar in här. du verkar vara en sån fantastiskt fin och charmig människa. och jag säger aldrig sånt om jag inte menar det. hoppas att din kväll känns något roligare nu!

Sandras blogg hittade jag första gången när jag precis hade fått reda på att jag var gravid och var lite omtumlad. Sandra var då höggravid och jag tyckte att hon skrev så fint om graviditeten. Nu har hon en liten son och hon skriver de finaste inläggen om vardagen med honom. Bland annat skall tilläggas, för det här är så mycket mer än "bara" en mammablogg. Dessutom skriver hon jävligt bra den här tjejen!

Se där, nu fick jag med både lite skryt och länkkärlek!

Själv är bäste dräng

Ok, eftersom ingen ville roa mig fick jag roa mig själv. Det gjorde jag på ett indoor walkingpass, ja, det var riktigt roligt. Jag kände att jag hittade det där sköna flowet igen och att jag fann en lagom nivå, det blev inte för mesigt, men inte heller så tungt att jag började oroa mig för att jag tog i för hårt.

Nu ska jag roa mig med Tre Kronor, eller Tre Kronor ska roa mig.
För tillfället är det värt att se den serien enbart för att folk pratar engelska nu när Reines ryska Olga har gjort entré i Mälarviken.

Ett rop på hjälp

Jag har så dödens tråkigt idag. Sitter bara här och...sitter.
Snälla, underhåll mig! Kan inte någon berätta något kul?

Too Cute

 

 

Så här kul kan det bli med PuriBooth, min senaste app till iPhonen. Varning för sockerberoende!

Begäret

En liten promenad efter jobbet istället för att gå raka vägen hem.
Fint. Går och känner mig nöjd med tillvaron när det plötsligt slår till som en blixt från klar himmel. SEMLA!!! SEMLA! Tanken på en semla slår ut allt annat i mitt system. Min förnöjdhet byts genast ut mot stegrande hjärtslag och flämtande andetag. Jag tänker att jag ska stå emot begäret, drar in lite ljuvlig skitstank genom näsan för att komma på andra tankar. Hjälper inte. Känner kardemummadoft i mitt huvud. Salivproduktionen ökar. Samtidigt ett välbekant tryck. Måste kissa. NU! Semmelsuget ger magiskt tänkande; köper jag en semla går kissenödigheten över. Råkar passera konditori. Rusar in. Skyndar hem med brinnande blåsa.
Dammsuger och betalar räkningar för att känna att jag har kontroll över semlan. Att jag kan ta den när jag vill. Bloggar. Dreglar. Går under. Äter. Semla.

Svarabaramedettord

Den här listan hittade jag hos Killmamman och hos Fröken Sverige:

1. Var är din mobiltelefon? Bredvid
2. Var är din andra hälft? Norge
3. Ditt hår? Tillrufsat
4. Din mamma? Bra
5. Din pappa? Där
6. Det bästa du vet? Lycka
7. Din dröm i natt? Glömt
8. Din dröm/ditt mål? Lycka
9. Rummet du är i? Litet
10. Din hobby? Träning
11. Din skräck? Fåglar
12. Var vill du vara om sex år? Hemma
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Tålmodig
15. En sak du önskar dig? Kamera
16. Var du växte upp? Jönköping
17. Det senaste du gjorde? Skrev
18. Dina kläder? Snygga
19. Din tv? Tjock
20. Ditt/dina husdjur? Underbara
21. Din dator? MacBook
22. Ditt humör? Bra
23. Saknar någon? Niklas
24. Din bil? Nej
25. Något du inte har på dig? Jeans
26. Favoritaffär? Monki
27. Din sommar? Längtar
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Lila
30. När skrattade du senast? Imorse
31. När grät du senast? Höstas

Utmaning: min hörna

Jag har blivit utmanad av Magdalena:

Nu är jag väldigt nyfiken.....

Hur ser era skrivarhörnor ut?

Hur ser det ut där ni funderar ut alla era visdomar?

Jag inser att det kanske är lite varstans, men var är er hemma-hörna?

Jag uppmanar alla att visa sin skrivarlya, men för att få igång det hela utmanar jag 5 eller fler bloggar….

Här brukar jag sitta. I den här hörnan av vår enormt stora och enormt sköna soffa sitter jag och surfar, tittar på TV, lyssnar på musik och läser. Det är min favoritplats i lägenheten!

Nu utmanar jag alla som känner sig manade att visa sina hörnor!

Lördagskvällen

Lördagskvällen. Lördagsmys med de bästa. Chips och godis i mängder. Graviditetssnack (som inte uppskattades av alla). Två otäcka undulater som tro det eller ej, inte attackerade mig. Stickning. P3 Guldgalan i bakgrunden. Noll koll, "vem är nu detta?". Hänger inte med längre. En virkad pingvin i present. Åka hem genom stan, se alla fulla och förväntansfulla. Jag för hundra år sedan. 

Den där magen

Jag tycker inte att det har hänt så mycket sedan förra gången jag tog kort på magen för nästan fyra veckor sedan. Å andra sidan trivs jag väldigt bra med magen som den är nu, den syns och känns men är inte i vägen. Den är fin och behändig helt enkelt!

För övrigt så har Kiddo avancerat i sitt kickande den här veckan. Han/hon är igång nästan för jämnan nu, så fort jag sitter still eller ligger ner kör Kiddo igång både sparkar och slag, det är rena kickboxningen där inne och jag ser rörelserna tydligt genom kläderna.

+80

Yes.
Jag blir glad när någon har hittat till min blogg genom att söka på följande:

granny bilder tanter + 80
granny filmer tanter + 80


Fast jag förstår inte riktigt, är det nåt kinky?

Om den krävande, labila, gravida kvinnan

När jag läser den här krönikan inser jag verkligen hur lyckligt lottad jag är. Det var ju lite så här jag trodde att en graviditet skulle vara; en lång och brant uppförsbacke i väntan på något fantastiskt, ett "nödvändigt ont" som krönikören kallar graviditeten. Aldrig hade jag trott att jag skulle njuta av själva väntan på bebisen och när folk pratade om hur lyckliga de var under sina graviditeter, om hur de strålade, då avfärdade jag det som preggopropaganda. Eller efterkonstruktioner. En graviditet skulle ju bestå av illamående, ryggont, bristningar och dåligt humör. Framför allt det där med humöret hade jag hakat upp mig på. Jag trodde att alla gravida kvinnor skulle vara mer eller mindre labila och lynniga, inte riktigt tillförlitliga. Ointelligenta och snurriga skulle de också var. Också trodde jag att det hörde till att  vakna upp mitt i natten med lakritscravings så grava att man skulle kunna mordhota sin partner om han/hon inte hade lust att ta sig en tur till tappen.

Ok, jag kanske överdrev mina "förväntningar" lite, men jag tycker ofta att det är i sådana ordalag en graviditet beskrivs i media, som något oerhört besvärligt och en gravid kvinna beskrivs så ofta som olycklig, krävande, bräcklig och instabil. Den här bilden stämmer säkerligen helt eller delvis in på ett fåtal kvinnor, men för de flesta tror jag att bilden är lite mer nyanserad än så. Även om en graviditet tär på en behöver man ju inte bli ett hormonstyrt monster.

En bra dag med vattengympa som grädde på semlan

 Igår var en jättebra dag för att:

•  Jag var hos barnmorskan och allt var bra. Jag hade i och för sig inte räknat med något annat, men det är alltid kul att få höra det av ett proffs. Dessutom blev barnmorskan helt till sig över att mitt SF-mått låg mitt på normalkurvan den här gången också och hon sa att min mage är så fin.

• Jag åt årets första semla. En liten deal för mänskligheten, en stor för en preggo som jag.

• Jag gjorde mig av med en del av mina utrensade kläder, vilket kändes som en stor lättnad. Nu ska jag fortsätta att lämna in kläder på ett aktivitetshus för hemlösa kvinnor tills jag har blivit av med allt jag inte använder. Win-winsituation.

•  Vattengympan var så lyckad! Det var inte bara tuffare än vad jag hade trott att det skulle vara, utan även både roligare och skönare. Också var det förstås kul att träffa andra gravida, de flesta som var med ska också få barn i april. Träningen är upplagd som så att varje pass inleds med ett tema, att sjukgymnasten som håller i passet pratar om exempelvis träning under graviditeten, förlossningen eller bäckenbottenbesvär. Efter uppvärmningen följer ett gympapass där hela kroppen tränas, både kondition och styrka. Man använder redskap som hantlar till många övningar och väljer själv hur hårt man vill träna. Efter stretchingen följer avslappning, som varje gång kommer att ha ett särskilt tema. 

        Efter passet kändes det att jag hade tränat ordentligt, samtidigt som jag kände mig alldeles mjuk  och      avslappnad i hela kroppen. Det bästa av allt var ändå under avslappningen då jag låg och flöt med hjälp av en nackkudde och två "ormar" under kroppen och Kiddo sparkade loss som aldrig förr. Jag antar att hon/han gungades till sömns under träningen och sedan blev lika hög på endorfiner som jag under avslappningen.

Ett skepp kommer lastat med - Bambi!

Titta vad jag fick idag!
Världens sötaste Bambi!

Det var min fina bloggvän Anna Banana som hittade en söt Bambi när hon var i Spanien, kom att tänka på hur mycket jag älskar Bambi och så köpte hon den till mig och Kiddo! Hur gölligt som helst.

Tusen tack Anna, Kiddo älskar den lika mycket som jag, han/hon gjorde några extra krumbukter i magen när jag öppnade paketet! Och det gör mig så glad att en människa jag aldrig har träffat i verkligheten kommer att tänka på mig och köper en present till mig, helt spontant.

Och bli en fin glassgubbe

När jag hade bokat in mig på vattengympa igår insåg jag att jag skulle behöva en ny bikini. I somras fick jag erfara att trekantsbikinis inte sitter särskilt bra i vågor när jag på Siciliens stränder visade lite av det ena och det andra. Jag tror inte heller att mina gamla bikinis hade täckt särskilt mycket vid det här laget; det är visst mer än magen som har växt till sig. 

Så. Jag skulle bara in till stan och köpa första bästa bikini som satt bra och var rejäl så den inte skulle åka av, för vem vet vilka rörelser man gör under ett vattengympapass? Sedan skulle den helst inte kosta skjortan eftersom jag förhoppningsvis inte ska behöva använda den efter graviditeten. 

Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Det var inte direkt högsäsong för badkläder och de få som fanns var bara sådana bikinis jag alltid har velat ha förr. Rejäla bikinis var en bristvara. Om jag då inte ville betala 600 spänn för en Speedobaddräkt. Det ville jag inte. Till sist hittade jag en överdel i en affär och en underdel i en annan. Jag blev så matt av bikiniletandet att jag inte orkade prova, men som tur var passade de hyfsat. Båda delarna är fint prydda med olika typer av ränder, så om jag skriver GB på min runda mage kan jag göra mig själv till en trind glassgubbe, inte så illa! 

Vattengympa

Igår funderade jag lite mer på det hä med träning och kom fram till att jag ska prova något nytt, något som är snällt mot gravidkroppen, men samtidigt ger bra och effektiv träning. Jag funderade på simning och gravidyoga, men eftersom jag tycker att båda träningsformerna är lite väl långsamma och tråkiga så kändes inte de som några ultimata träningsformer. Sedan bestämde jag mig för att kolla upp vattengympa för gravida. Jag hittade en kurs på Feelgood som börjar redan idag och som tur var så fanns det en plats kvar!

Kursen består av åtta tillfällen och leds av en sjukgymnast. Övningarna ska vara skonsamma för leder och ligament eftersom du blir betydligt lättare i vatten och varje pass avslutas med avslappning, det kan nog vara bra för mig. Framför allt känner jag att det ska bli skönt att röra på mig i vatten så kroppen mjukas upp lite, för jag känner att särskilt ryggen blir ganska stel när jag sitter ner på kontoret hela dagarna.

Bloggtips: Kaffekokarkokboken

Bild: Dan Sörensen

Katja är en tjej som har kommit på den sköna idén att laga mat i sin kaffekokare. Det har liksom blivit hennes grej och på sin blogg Kaffekokarkokboken lägger hon upp recept på alla tänkbara och otänkbara maträtter som hon testar att tillaga i kaffekokaren. Katjas inlägg är alltid lika finurligt skrivna och läckert illustrerade av hennes kille Dans foton. Och vet ni vad? Katja har minsann fått kaffekokarlagamat i Nyhetsmorgon, samt vunnit pris för "Årets matblogg".

Som om inte detta var nog så har Katja två siameser, varav den ena är tjock och den andra är kusin med min Blixa och för en kattälskare som jag är det förstås alltid lika kul när katterna dyker upp på ett hörn, som idag när de s(p)exade till det lite.

En annan höjdpunkt på Katjas blogg var helt klart Egypten-inlägget om kamelen Oskar som det både reds och kalasades på. Episkt!

Surboll

Igår blev jag bara på dåligt humör av att träna.
Dels kändes det trist att inte våga ta i, utan att gå omkring på gymmet och bara köra med lätta vikter, det kändes som om jag fuskade, och dels så var det överfullt på gymmet. Det blir så segt att träna när jag måste stå och vänta på att den maskin jag vill använda ska bli ledig.

Visst, det är jättebra att folk börjar träna, men måste varenda jävel börja just efter Nyår? Dessutom saknar nybörjarna "gym-vett", t ex att man inte är i vägen för någon som håller på med ett set utan att man väntar med att gå förbi om det är trångt eller att man inte trampar på folk (läs Fifi) som ligger på golvet och försöker göra övningar med en coreboll. Coreboll ja, jag har fått för mig att det ska gå att utföra bra och skonsam preggoträning på en sådan, men jag känner mig lite dum när jag ligger med skuldrorna på den, magen i vädret, fötterna på golvet och lyfter rumpan upp och ner samtidigt som jag kniper med skinkorna allt vad jag kan. Men det är säkert en bra inför-förlossningen-övning.

Nu ska jag försöka härda ut på gymmet ett tag till. Jag får finna mig i att jag får klenträna och jag försöker att tänka att huvudsaken är att jag rör på mig och håller igång så gott det går, men det är lite svårt att hålla motivationen uppe. Och om några veckor borde det visa sig vilka som ämnar hålla sina nyårslöften.

Not so FTW

…och så blir klockan 16:30 och jag slutar äntligen jobbet för dagen. Det har börjat skymma och när jag spanar efter solen ser jag bara en klotrund måne. Vårspringet i benen är som bortblåst och jag kedjegäspar hela vägen hem.

Vår FTW!

Jo, jag tänkte bara informera er om att när jag tittar ut genom det skitiga fönstret här på jobbet så ser jag minsann att det är vår ute! Bara så ni vet. Och det gör mig så glad att jag har svårt att sitta stilla, jag får vårspring i benen!

Och just det, lyssna inte på de där pessemissarna som säger att det ska bli svinkallt igen, plz!

Navelskåderier II

Som ni kanske har märkt så snöar jag lätt in på saker och ting, exempelvis är ju det här med naveln väldigt spännande just nu, så jag måste bara göra ett till navelinlägg.

När jag var hos päronen över jul satt vi och pratade om min mage. Jag visade hur stor min navel hade blivit och passade på att pilla lite i den. Min syster gav då till ett skrik och sa åt mig att sluta med pillandet, för annars kunde jag ge bebisen någon infektion! Jag frågade hur den skulle kunna få en infektion och min syster menade att den ju får sin näring genom naveln. Det får den ju visserligen, men genom sin egen navel, vilket jag upplyste min syster om. Då sa hon bara att jag inte skulle pilla mig i naveln för att det är äckligt.

Vi kan väl konstatera att vissa i familjen är blondare än andra?

Glen or Glenda

Alltså, jag smäller nästan av här!

Bild: Wikipedia

När jag hade skrivit mitt Glenn/Glendainlägg fick jag en kommentar av Tarawyn om att det möjligen finns en karaktär i Trollkarlen från Oz som heter Glenda. Eftersom jag inte är så bevandrad på området gjorde jag lite research, men hittade inte vad jag sökte. Däremot upptäckte jag att det finns en film som heter Glen or Glenda av ingen mindre än kalkonernas mästare Ed Wood!Den handlar om transpersoner och både Ed Wood himself och Bela Lugosi är med i den.

Jag tycker det här är lite smått fantastiskt!

The Gollum

The t-shirt

 

The tattoo

 

The cat

Den 12 januari var det ett helt år sedan Gollum fick somna in, 

men han lever kvar på min kropp och i mitt hjärta.

Navelskåderier

Något som jag (och även Niklas) fascineras mycket av nu under graviditeten är min navel. Innan jag blev på smällen och magen var platt såg naveln bara ut som ett litet streck. Nu är den både stor och rund och det ser ut som om den ska ploppa ut när som helst. Det har den gjort ganska länge nu och jag vet inte hur ofta jag säger till Niklas att den är på gång. Jag har lovat honom att skicka en bild på den om den skulle ploppa ut när han är borta. Ju mer jag tänker på ploppet, desto mer spännande blir det; kommer det att ske successivt eller på en gång? Om det sker på en gång, kommer det att kännas något, kommer det att låta plopp? Jag är lite rädd att det kommer att hända på natten, så jag inte märker något, utan bara vaknar på morgonen med en utåtnavel.

Både igår och idag känns naveln lite öm, det måste ju vara ett tecken på att ploppet är nära?

Tönterier

Alltså, det här med att se om Tre Kronor började som en lite rolig och ironisk grej, men nu är jag helt fast. Än så länge är serien faktiskt bättre än jag mindes den och jag vill bara se fler och fler avsnitt. På riktigt. Sten Frisk är läskigare än jag kom ihåg honom, Reine roligare, Mimmis frisyr krulligare, Kenta mer försupen, Lisen mesigare, Werner vresigare och Klimax kaxigare, ja, alla karäktärer har liksom förstärkts med åren. Och white trashfamiljen har inte ens gjort entré, så bättre lär det bli!

Mvh
Tönten

Om att köpa nytt och inte rensa ut

Hej hej!
Jag har inte ens öppnat den där garderoben än. Jag kände mig inte riktigt bra, kände mig trött och hade lite ont i magen, så jag bestämde mig för att en promenad skulle göra mig gott. Så istället för att stänga in mig i garderoben och slänga gamla kläder gick jag in till stan och köpte nya. Ett par mammajeans blev det minsann, ett par snortighta stuprör och inte några tantfula med fladdriga ben.

Magontet vill inte riktigt ge med sig, jag tror det är växtvärk, men nu finns det ingen återvändo, in i garderobsdjungeln! (Fast egentligen vill jag sitta kvar i soffan och se fler avsnitt av Tre Kronor, det är ju så spännande nu med psychot Sten Frisk och moralens väktare Birgitta Västberg som ska som inte låter sin dotter umgås med sin pojkvän bakom stängd dörr)

Friday Night

Soffan, På Spåret, Favoritchokladen, vindruvor och lite Tre Kronor på det.

Nu sitter jag och samlar kraft och mod att ge mig in i garderoben a.k.a. klädkammaren från helvetet för att förhoppningsvis kunna ta farväl av hälften av mina arma plagg.

Familjesidorna

Ett litet tips: om du ska få barn och har lite svårt att veta vad du ska döpa det till är dödsannonserna en riktig guldgruva. Jag och en annan gravid tjej här på kontoret sitter alltid på lunchen och kollar först vad alla barn som har fötts eller fyller år heter för att se vilka namn som är vanliga. Sedan kollar vi dödsannonserna för att få lite inspiration bland alla gamla vackra namn, för där finns det alltid några riktiga pärlor. Och många namn som vi först avfärdar som för gubbiga eller för gummiga blir ofta fina när vi har upprepat dem några gånger och tänkt oss dem på små söta barn istället för på en 90-åring med rollator.

För övrigt börjar jag gilla Glenda mer och mer, nackdelen är bara att det låter lite konstigt när det uttalas på bred göteborgska. Och det lär det ju göra titt som tätt.

Glorifierad Nunna

Niklas: Sjunger du nåt för den (=bebisen i magen)?
Fifi: Lite ibland
Niklas: Vad sjunger du då?
Fifi: Jag skunger med i lite alla möjliga låtar.
Också sjunger jag Sound of Music för den
Niklas: NÄÄÄÄÄEEEEEEE!!!!!!

(Eftersom jag verkar lovsjunga (haha, lovsjunga när det handlar om en nunnefilm!) Sound of Music mer och mer nu för tiden borde jag verkligen se om den snart och se om den är så bra som jag vill minnas att den är eller om det bara är en efterkonstruktion. En glorifierad sådan (haha, glorifierad när det handlar om en nunnefilm!))

Allmänfarligt

Ibland är det nog bäst att bara stanna inne.
Särskilt när det är livsfarligt att gå ut.
Dessutom skulle  det säkert inte finnas någon snäll och stark människa till hands om det där hände mig, så jag skulle väl få ligga kvar och bli mos.

Jag har inte köpt några broddar än, men jag överväger det seriöst. Har jag stödstrumpor kan jag ha broddar! (Det var förresten ett jävla tjat om stödstrumpor på den här bloggen, jag kanske behöver ett nytt tantattribut att massblogga om)

Tre Kronor

När Tre Kronor skulle komma ut på DVD var det visst någon som hånflinade åt detta och menade att det väl inte finns en jäkel som vill köpa den serien. Sedan var det visst någon som började minnas Tre kronor och blev lite nostalgisk för att senare börja prata vitt och brett om Tre Kronors storhet. Till sist var det någon som  fick de tre första boxarna av serien i present av sin pojkvän.

*Någon är ett påhittat namn

Glenn/Glenda

Jag har under hela graviditeten känt väldigt starkt att det är en liten pojke som ligger i magen och mognar till sig. Men så för drygt en vecka sedan blev jag plötsligt väldigt osäker och började känna att det kanske är en flicka ändå. Några dagar efter det berättade min mamma att hon hade drömt att vi badade bebisen och att hon såg vilket kön det var. Först ville hon inte säga vilket det var, men efter lite tjat fick jag ur henne att det var en tjej. Ett par nätter efter det hade jag min dröm i vilken bebisen var en tårtsugen flicka, så det kanske inte blir en Glenn, utan en Glenda.

Inte för att det spelar någon roll vilket kön det blir, men jag är ganska nyfiken nu. Och inte för att drömmar måste besannas, men ibland blir de så verkliga för mig att det är svårt att bortse från dem.
Och slutligen, inte för att ungen ska heta Glenn eller Glenda. Inte på riktigt.

Kickar

Nä, nu har jag känt mig så seg och gnällig hela dagen att jag börjar tröttna på mig själv, så nu ska jag berätta något positivt. Yes.

Jag har träningsvärk. Inte av den brutala sorten så jag inte kan röra mig, alternativt skriker högt av smärta när jag rör vissa rörelser. Nej, jag har inte ens träningsvärk på många ställen. Men jag har lite träningsvärk i bröstmusklerna som känns när jag drar tillbaka axlarna och armarna.

Jaha, varför är detta så stort då?
Jag har inte haft träningsvärk på säkert ett halvår och jag älskar att ha träningsvärk, har jag tränat hårt så ska det kännas. Sedan jag blev preggo har jag dock inte fått träningsvärk en enda gång, fram tills nu. Och det är inte så konstigt. I början var jag så trött och hängig att jag inte orkade träna lika hårt som innan och när jag väl började piggna till, då kände jag att det var dags att ta det lite försiktigare för säkerhets skull.

Jag saknar kickarna jag fick av träningen förr. Jag saknar att komma upp i en sådan hög puls att jag nästan kräks. Jag saknar att få in en klockren smäll på boxningen och jag saknar  att kunna lassa på lite extra på gymmet och känna mig nästan lika macho som de stora gymkillarna. Och jag saknar träningsvärken av det svåra slaget.

Men jag tränar på ändå, utan kickar. Jag går på andra pass och jag har sänkt min ambitionsnivå rejält. Tänker att huvudsaken är att jag håller igång, att jag mår bra av det och jag vet ju att jag bäst kopplar av genom att träna.

Och i söndags gymmade jag för första gången på väldigt länge och sitter alltså idag och njuter av träningsvärken.

Jagsovdåligtinattsådetärjävligtsyndommig

Jag sov så jäkla dåligt i natt.
Jag vaknade svettig flera gånger, låg vaken och sov ytligt när jag väl sov. 
En natts dålig sömn och jag känner mig helt förstörd. Utslagen. 
Jag vill bara lägga mig ner och blunda.

Det här bådar gott inför framtiden med ledsen-bebis-nätter.


Efter jobbet ska jag i alla fall hem till min kompis som har två småbarn. Hon borde vara tröttare än jag. Inte för att det är en tävling, men det kan nog vara bra för mig att få lite perspektiv.

Stödisar

Har jag berättat att jag till sist köpte ett par stödstrumpor på Apoteket? Att jag använder dem varje dag på jobbet? Att de verkligen är ursköna att ha på mig? Och att jag varje kväll tvättar upp dem i handfatet så de behåller sin spänst?

En vacker dag kommer jag att bli en sådan fin tant.

Let them eat cake!

I natt drömde jag om bebisen.
Jag drömde att den var ungefär två veckor gammal och tjatade om att den ville äta tårta. Jag tyckte att det var lite underligt att en så liten bebis ville äta tårta och började fråga proffs i min omgivning om det var möjligt att börja med smakportioner så här tidigt. Däremot tyckte jag inte det var det minsta underligt att bebisen sin ringa ålder till trots både kunde stå upp och prata helt rent.

Just det, det var en flicka.

Älskad av (nästan) alla

Igår var jag och Niklas hos Maria för att hälsa på katterna. Och för att umgås med Maria förstås. Vi har hälsat på katterna lite då och då sedan de fick flytta hem till Maria och de brukar bli överlyckliga när jag är där. Vi brukar leka och sedan brukar de lägga sig i mitt knä och sova och vara nöjda. Men igår, då dög jag bara som lektant för Blixa. Vi lekte apport en bra stund med hans nya leksak som vi köpte på IKEA i fredags och sedan satte jag mig i soffan och väntade på gosstund. båda katterna kom ett par gånger var och trampade på min mage och gick sedan och la sig hos Maria. De älskar mig inte längre. De känner sig svikna för att jag har lämnat bort dem. De gillar inte min tjockmage. De kommer att hata bebisen. De kommer att bli jätteledsna när de får flytta med oss till den nya lägenheten. De har gjort mig till en drama queen.

Lost in OZ

Nu är jag helt fast i OZ.
Jag älskar råheten, våldet, drogerna, maktspelet mellan plitarna och fångarna, grupperingarna, hoten och att döden hela tiden finns runt hörnet.

Jag älskar O'Reily, denna fantastiskt manipulativa, psykopatiska karaktär. Älskar hur hal han är, hur fult han spelar, hur han vinner.

(Lite kuriosa: det är en stor andel av skådisarna från OZ som har varit med i Law and order: Special Victims Unit. Mer eller mindre. Just sayin').

Snyftfilm utan snyftningar

Igår kväll tog jag mod till mig och såg Brokeback Mountain. Jag har velat se den i åratal, men när jag såg att den skulle komma på TV och dessutom på en bra tid, höll jag på att banga ur. Jag hade nämligen hört att storyn om de två kära cowboysen skulle vara en riktig snyftare, och jag hade ingen lust att sitta och böla. Men jag såg den alltså ändå och det kom inte en enda tår. Jo, ett par tårar blev det allt, men det var när jag åt för många wasabinötter på en gång och det började rinna från både näsa och ögon. Jag blev faktiskt lite förvånad över bristen på lipande eftersom man som gravid tydligen ska vara extra blödig, men i min gravida kropp finns det visst bara gladhormoner. Eller nåt. Jag ska nog göra ett litet test någon dag och se Edward Scissorhands som jag ALLTID gråter till. Om jag inte gråter till den har gladhormonerna tagit över helt. Eller så har jag blivit känslokall. 


Filmen var för övrigt väldigt vacker. Och sorgsen. 

Att slänga skit

Om någon undrar så klädde jag på mig igår. Jag är en chicken som inte vågar gå ut i morgonrock, inte ens om den är tuff som min. För mig räcker det att gå ner till tvättstugan i min lila teletubbyplyschdress.

När jag hade klätt på mig påbörjade vi projekt utrensning och packning inför flytten. Vi flyttar först i slutet av februari, men med tanke på att Niklas kommer att vara i Norge och jobba en del, samt på hur mycket skit vi har, så är det bäst att sätta igång i god tid. Vi slängde en massa gamla fula lakan och handdukar som vi inte ens visste att vi hade och kände oss mycket duktiga som slängde saker. Att slänga är inte vår starka sida, allt kan komma till användning, någon gång. Allt är bra att ha, förr eller senare. Det är vår devis, särskilt min. Men nu ska det blir ändring på det. Det kändes faktiskt väldigt skönt att slänga saker den här gången och nu hoppas jag att det går lika bra nästa helg när jag ska rensa ur garderoben. Jag måste dock erkänna att jag fasar för det, för att göra mig av med kläder, det gör ont.

Nu sitter jag här i min morgonrock igen, idag väntar jag på att få  pannkakor serverade till frukost också blir det ett avsnitt av OZ.

Fifi säger nej

Nej, det här är inte ok. Det är inte det minsta ok att det regnar på all fin snö. Det är då rakt inte ok att det är höstväder igen. Nej.

Morgonrock 'n roll

Idag är en sådan där dag då det tar emot lite att ta av mig morgonrocken och klä på mig. Jag tänker lite på när vi var på Hemköp igår kväll och tjejen framför oss i kassan faktiskt hade morgonrock på sig. Morgonrock, vinterjacka, bara ben och gummistövlar. Det såg väldigt skönt ut att bara kunna gå iväg och handla, utan att behöva klä på sig. Och det var en fin morgonrock hon hade. Jag börjar fundera på om inte min nya leopardmönstrade rock som jag fick i julklapp är lite för fin för att enbart få vistas i lägenheten, kanske vill den ut och lufta sig lite.

Å andra sidan är morgonrocken sjukt varm, så om någon behöver luftas så är det nog jag.

IKEA-testet

Om ett förhållande klarar en fredagseftermiddag på IKEA så klarar det allt. Det blev lite sura miner en gång, men när vi hade kommit fram till att vi inte behöver bestämma om ungen ska ha TV och TV-spel på sitt rum än på några år, så blev vi glada och kära igen. Så vi klarade testet, vilket känns tryggt nu när det bara är en tredjedel av graviditeten kvar. Och vi provlåg sängar (hihi, provlåg!) och åt IKEA-lunch, samt after shoppingkorv för att klara den långa färden hem. Vi kan säga att dagens mat har gått i IKEAs tecken; vi köpte till och med hem baby ribs som vi ska äta till På Spåret lite senare. Och nej, vi heter inte Svensson.

(Om någon undrade så gick alla toabesöken smärtfritt, cred till IKEA som inte bara har många toaletter, utan även vett nog att inte ta betalt för folks behov. Jag blev dock nästan påkörd av en kundvagn en gång och frustade då högljutt till för att visa mitt missnöje)

Höjden av snålhet

God morgon!

Jag har glömt att tacka för alla kommentarer på irritationsinlägget jag skrev häromdagen. Det var sjukt kul att läsa vad ni stör er på och igenkänningsfaktorn var hög, det är inte klokt vad många störande inslag vi har i tillvaron!

Jag kom även att tänka på en liten händelse jag var med om.
Det var ett par veckor innan jul, det var söndag och mycket folk på stan. Jag skulle köpa de sista julklapparna och sprang runt i Nordstan när jag förstås blev panikkissenödig. Jag lokaliserade närmaste toalettkomplex och när jag kom dit var alla toaletter upptagna, men det var ingen kö. Puh! Efter att ha stått med benen krampaktigt i kors kommer det ut en dam från en toa, jag går fram mot den och DÅ DRAR HON SNABBT IGEN DÖRREN EFTER SIG, mitt framför ögonen på mig. Kom igen, är inte det höjden av snålhet? Kärringen har betalat en femma och kan inte bjussa en kissenödig medsyster på ett toabesök? Som tur var hade jag en femma redo i fickan, och med tur menar jag inte bara för min egen skull, utanför hennes också.

Ok, nu ska jag försöka att inte blogga om kissenödighet och toaletter på några dagar. Det kan dock bli svårt eftersom vi ska till IKEA idag och man vet ju aldrig vilka toalettupplevelser som väntar en där…

Sömntips

Jag har upptäckt hur angenämt det är att somna till ett avsnitt av Desperate Romantics som finns på SVT Play. Jag lägger mig i sängen med macen vid 21, ser lite kostymdrama med vackra rödtottar och neurotiska konstnärer, varav en är en mästare på manipulationer,  och somnar sedan som en stock.

Ett litet tips bara.

Trettondedagen

Niklas började den här Trettondedagen med att åter föra in lite julkänsla i vårt hushåll genom att plocka fram ett julkort han hade glömt bort att han hade fått:

Sedan byggde vi på helgstämningen med två mysiga avsnitt av OZ, samt ett par vändor ner till tvättstugan.

Svennesoppa

Igår blåbärssoppa och glass, idag blåbärssoppa med mandelbiskvier. Haha, blåbärssoppa och inte nyponsoppa, jag känner mig allt lite vardagsrebellisk! Om en liten stund ska jag dock göra tacos till mig och Niklas, som de svennar vi egentligen är.

It's raining...birds!

Jag höll på att börja gråta när jag läste det här.
Jag kan inte ens skriva mer om det, så otäckt tycker jag att det är med döda fåglar. Ok, fåglar får gärna dö, det har jag ingenting emot, men de kan sköta sin död lite mer i skymundan och lite mindre offentligt.

Om det här "fåglar-som-faller-från-himmelen"-syndromet kommer till Göteborg tänker jag inte gå utanför dörren, det är då ett som är säkert.

Blodkorvsblogg

Till min lilla blogg välkomnar jag dig som sökte på "barnprogram vampyr blodkorv" och hamnade här. Hoppas att du fann vad du sökte!

Jag tror för övrigt att jag borde blogga mer om både vampyrer och blodkorv, 
båda hör ju faktiskt till höjdpunkterna här i livet. 

Rise and shine!

Jag ångrar lite att jag inte kom för sent till jobbet idag. Eller att jag gick dit utan att tvätta och sminka mig och stannade hemma och åt frukost med Niklas. I vanliga fall är han nämligen världens morgontröttaste människa (och jag är morgonpigg och kvällstrött, a perfect match), men just idag gick han upp innan mig och gjorde frukost. Sedan vaknade jag och sa att jag äter frukost på jobbet. Jag plockade med mig en äggmacka och Niklas fick dricka upp allt kaffe själv, så han var helt speedad när jag gick hemifrån. Nu i efterhand tänker jag att det här kanske var en sådan händelse som sker en gång i livet och att jag inte tog chansen att äta tidig frulle   med en morgonpigg Niklas när jag fick den.

(Dock sa Niklas faktiskt att han kanske skulle försöka få samma dygnsrytm som jag, det ska jag påminna honom om ikväll. Och i morgon bitti)

Sånt jag har stört mig på de senaste dagarna:

•  När vi skulle köpa barnvagn i söndags sa jag till Niklas att alla babyaffärer borde serva sina kunder med gratis toalett, eftersom en stor del av deras kunder borde vara gravida kvinnor som blir kissenödiga ofta. En annan stor del av deras kunder bör vara föräldrar med små barn som kissar och bajsar hej vilt. När vi kom till den affären där vi senare hittade vår vagn såg jag att de faktiskt hade en toalett och blev mycket glad över detta; jag hade säkert inte kissat på en hel timme. Jag ställde mig i kön, efter en man. Efter ett par minuter blev det mannens tur och han gick in på toaletten och var där hur länge som helst! Jag stod utanför och blev mer och mer kissenödig och surare och surare för att en man gick in på kvinnorna och barnens toalett och bajsade. När mannen efter vad som kändes som en evighet äntligen kom ut och jag fick gå in på toan var jag inte bara panikkissenödig, utan även kräkfärdig av den hemska bajslukten. Arg var jag också. Efter att jag hade lättat på trycket tänkte jag att det kanske var lite orättvist att bli arg på en bajsnödig man, men sedan tänkte jag att gravida kvinnor får bli hur upprörda som helst över sådana här saker.

•  De senaste dagarna har det varit glashalt på gatorna i Göteborg och det enda sättet att ta sig fram på smågatorna utan att ramla är att gå mitt i gatorna, där det ligger kvar ordentligt med grus. Det är bara det att det kommer bilar ibland, som tvingar ut mig till de livsfarliga trottoarerna och det gör mig så förbannad att jag ska behöva riskera hälsan för att miljö- och människofarliga bilar ska ta sig fram.

•  Igår när jag hade tränat och stod vid en bänk och tog på mig mina överdragskläder kom det en man och satte sig rakt på min väska och min jacka. Det fanns en massa lediga platser att sitta på, men nej då, han skulle prompt sätta sig på mina saker. Och om det här nu var hans favoritplats, kunde han inte då bara ha bett mig att flytta på mina grejer? Det här beteendet känner jag även igen från bussar och spårvagnar.

•  När jag kom hem igår efter träningen och gick mot hissen gick det precis in en dam i hissen, hon tittade på mig, drog igen hissdörren och tryckte på knappen. Jag var då ca två meter ifrån hissen och det här händer titt som tätt. Oförskämt!

Vad irriterar er för tillfället?

Bränna marsvin och äta fisk

Fy sjutton vad jag är trött idag! Jag trodde att jag bara var slö efter en stillasittande dag på kontoret och att jag skulle piggna till av lite träning, men ett tantpass senare känner jag mig helt färdig. Jag ska lägga mig i badet en stund och sedan avnjuta en fiskgratäng, för idag känns det som om fiskgratäng måste vara det godaste som finns, eller nästan så att jag kommer att dö lite om jag inte äter fiskgratäng. Lite weird med tanke på att jag inte kan komma på att jag någonsin har varit sugen på fiskgratäng i hela mitt liv. Det är nog fiskbristen som talar. 

Efter fiskgratängen ska jag gå och lägga mig. Det SKA bli tidigt idag, helst innan 21. Då ska jag krypa ner i sängen och gosa med min värmekudde Marsvinet Hottie som jag fick i julklapp. Doftar lavendel gör knagaren också, så jag slappnar av och somnar extra gott. Mmmmm…

Kisseriet

Det sämsta med att vara gravid är att jag blir kissenödig hela tiden. Det är inte så farligt så länge jag är stilla, men så fort jag rör mig, och särskilt när jag promenerar så känner jag ett stort tryck mot urinblåsan. Det här är fruktansvärt jobbigt när jag är ute och går och det inte finns någon toalett inom räckhåll. När jag känner att trycket blir värre och värre hade det ju varit naturligt att snabba på lite, men går jag snabbare så blir trycket ännu värre och jag får ännu mer panik över att jag ska kissa ner mig, så jag får gå i makligt tempo och lida.

Den här typen av besvär trodde jag skulle göra entré först under de sista veckorna av graviditeten, men det började redan i höstas och om det är så här nu, hur illa kommer det inte att bli då?

Lyxåk

2011 är visst året då jag blir så glad över att vi har köpt en barnvagn att man skulle kunna tro att vi har fått en sprillans ny bil.

Så var 2010 (mastodontinlägg)

2010 började inte som något roligt år. 

Jag trivdes inte på jobbet där jag hade varit ett par månader (ok, att säga att jag inte trivdes var en grav underdrift), jag var i ett svinkallt Säffle och kämpade med det där körkortet och min älskade katt Gollum som varit sjuk en tid orkade inte mer. 

Under loppet av en veckas tid fick Gollum somna in, jag jobbade och grät, klarade teoriprovet och misslyckades fatalt på uppkörningen. Skit var ordet ja.

Jag försökte trösta mig med en ny tatuering, med Zoom som inte trivdes så bra som ensamkatt och som katt i hatt på party.

I februari tränade jag på, festade och tog till sist det där jävla körkortet. Missförstå mig inte nu, jag är väldigt glad över att äntligen ha körkort, men det var kämpigt ett tag. 

I mars såg jag Alice i Underlandet på bio och blev så förälskad i den. Jag gick även på maskerad och jag och Niklas tingade en liten siamesunge som skulle få flytta in hos oss så fort han vuxit sig lite större. Just det, jag och Niklas såg avsnitt efter avsnitt av den fantastiska serien The Wire. Det var väl det positiva, annars fortsatte det att vara ganska tungt. 

I april åkte jag till mina föräldrar och firade lite Påsk. Desto mer firade jag att det äntligen började bli vår och att jag kunde sitta ute och fika.

April var även månaden då jag köpte, och genast blev besatt av min iPhone, gick på opera för första gången i mitt liv och klippte av mig mitt långa hår. Jag var även sjuk, herre gud, våren 2010 hade jag världens sämsta immunförsvar, vilket med största sannolikhet hängde samman med stress och allmän leda.

I maj begravde vi äntligen Gollum, han hade legat i en frys nära oss och väntat på att tjälen i marken skulle försvinna. Ett avslut och en nystart blev det, för efter någon vecka åkte jag och hämtade hem vår lille Blixa. Niklas var i Norge, så han och Blixa fick bekanta sig över Skype.

Andra händelser i maj var HBT-festivalen, Megaloppisen här i Majorna och att Niklas fyllde 30.

I juni klippte jag mig riktigt kort, njöt av värmen och åkte till Jönköping för farfars begravning och mina kusiners studentfiranden. 

Niklas fick sin 30-årspresent av mig, en weekendtrip till Köpenhamn med bästa tänkbara resesällskap - moi!

Vi firade även Midsommar i Skärgården och såg en jävla massa fotboll.

I början av juli fyllde jag år och grät. Kort därefter kom mamma och hälsade på. Vi tillbringade så mycket tid vi bara kunde på stranden.

I slutet av juli åkte jag, Niklas och en hel hög med vänner till Sicilien och var där i två veckor och njöt av sol, bad, nunnor, Etna, mat och vin. När vi kom hem kände jag mig helt off; jag trodde först att det var tristess och brist på sol som gjorde mig matt, men efter några dagar fick jag reda på att jag var gravid, det förklarade visst saken. Efter semestern började jag på ett nytt jobb.

I september var jag arg och ledsen över valresultatet.

Jag tog det ganska lugnt med träningen och tog långa promenader i mina Easy Tones. Också ägnade jag mig åt bakning och stickning. Trött var jag. Precis hela tiden. Och mådde illa. Men trots dessa små åkommor så mådde jag på något vis väldigt bra.

I oktober saknade jag katterna, som av tråkiga orsaker fick flytta in hos en kompis. Jag åkte till mormor och hälsade på henne och hennes hund Dino.

Annars hände det inte så mycket i oktober. Jag outade graviditeten  på bloggen och lite här och var. Och mådde bara gött. Det var skönt när tröttheten och illamåendet gick över.

I november var vi på ultraljud och det var stort, för vi fick ju se att det verkligen låg en blivande bebis där i magen. Inte för att jag hade tvivlat på att så var fallet, men att få ett "bevis" på det, det var vackert.

I övrigt hoppade jag på en 30-dagarsutmaning som stundtals funkade som bra blogginspiration, men stundtals var ganska påfrestande. Jag fick lite rosa färg i håret och åkte och hälsade på Syster Yster i ett svinkallt Stockholm. Efter en hel del lägenhetsletande köpte vi visst en lägenhet.

I december fick jag andra arbetsuppgifter pga graviditeten och blev kontorsråtta. Jag åkte till Köpenhamn över en dag och var sugen på det mesta. Också blev det julfirande utanför Jönköping. 

För att sammanfatta 2010 kan jag ju säga att första halvan var skit. Inte hela tiden, det fanns många ljusa stunder också, men det var allmänt tungt och jag mådde inget vidare. I och med resan till Sicilien vände allt. En ordentlig semester var precis vad jag behövde, att jag sedan kom hem och upptäckte att jag var på smällen var ännu bättre. Graviditeten har på många sätt förändrat mitt liv och allt känns så annorlunda nu. Jag hoppas att det inte bara är hormonerna som gör att livet känns så bra som det gör nu.