Just my luck

Yes!

Det ÄR min turdag idag. 

Glad i hågen över den extra sovtimmen trampade jag till jobbet med lätta ben och i den sista uppförsbacken, vad hittade jag där om inte en hundralapp?! Det är min tur nu, vinden har vänt, som Petter skulle ha sagt.

Hur ska jag gå vidare nu? Vara nöjd med det jag har vunnit eller slå på stort och köpa en trisslott?

Man får ju vara glad för det lilla

Hej hej!

Jag jobbar den här helgen, 12 timmar igår och 12 timmar idag. När en sådan här jobbhelg infaller just samma helg som vintertiden börjar och klockan flyttas bak en timme, känns det nästan som om jag har vunnit på lotto. Eller åtminstone som om jag har vunnit 25 spänn på en trisslott, jag vinner i princip aldrig något, så jag är glad för det lilla. 

När jag cyklade hem från jobbet igår kom jag att tänka på att min mor inte hade ringt under dagen för att påminna mig om att ställa om klockan, vilket hon alltid brukar göra. Men sedan ringde hon till sist. När jag sa att jag faktiskt kom ihåg det själv sa hon att jag ju har blivit så vuxen nu, så jag antar att det ger många vuxenpoäng att inte missa vintertiden.

Kalasigt

Igår tog jag på mig ett par riktiga kalasbyxor och gick på kalas där två flickor firades, en som fyllde 31 och en som fyllde 2. De andra vuxna på kalaset drack vin och åt, medan jag åt och åt mer och mer. Det finns ingen botten i mig längre. Jag har å andra sidan alltid varit matglad och ätit ofta, men nu vill jag helst äta hela tiden. 

Jag hade tänkt att gymma nu på förmiddagen, men jag har sådan träningsvärk sedan igår, så jag funderar på en långpromenad i mina rumpskor (=Easy Tones) istället, om det bara kunde sluta regna!

Run Forrest, run!

På gymmet idag:


Två män springer på löpbanden jämte varandra, den ene sneglar titt som tätt på den andres monitor och höjer därefter tempot gång på gång. När de är klara säger den ene Fan, det är jobbigt när du är precis bakom mig hela tiden och jagar mig. Den andre ber snällt om ursäkt varpå den förste säger Jaja, det funkar ju i alla fall. Båda ser ut att kunna dö vilken sekund som helst.


Jag tycker också att det är väldigt jobbigt att ha någon flåsandes i hasorna när jag springer på bandet, jag menar, tänk om någon springer om mig och jag inte vinner?

Att snubbla

Idag är jag ledig. Jag vaknade lite för tidigt, gick upp och gjorde en rejäl frukost, tittade på ett avsnitt av I Annelie och gömde mig först bakom skämskudden, för de försökte ju så hårt och det blev ju så fel, men sedan tyckte jag mest synd om de tragiska karaktärerna. Ensamma. Vilsna. Och jag känner mig än en gång så lättad över att jag varken är tonåring eller 22 längre. Gud, vad jag låter lillgammal nu, men vissa saker blir faktiskt bättre med åldern, det blir lättare och mindre dramatiskt. Det är skönt att inte behöva vara en osäker Annelie som desperat försöker att göra intryck på en dryg Joel, men bara snubblar på sig själv. Visst snubblar jag fortfarande, men det gör inte lika ont att ramla längre. Och ramlar jag så reser jag mig, istället för att ligga kvar.

Ugglebebis

Jag har köpt mina första babykläder och de är ju så söta att jag inte för mitt liv kan låta bli att visa upp dem. Ni som har varit med ett tag vet kanske om att jag är livrädd för fåglar och tycker möjligen att det är knepigt att jag tänker klä mitt barn i plagg med dessa onda varelser på. Då ska jag tala om för er att jag köpte dem eftersom jag är en mycket snäll flickvän som kan lägga sin fobi åt sidan för sin Ugglekilles skull. Sån är jag! (Och om jag har offrat mig och köpt två bodies med fåglar på är det fritt fram för mig att köpa vilka kläder jag vill sedan. Sån är jag också!)

I stillhet och förtröstan

Jag vet inte varför, men jag gillar gamla, broderade bonader med budskap. Förmodligen är det kitschigheten i dem jag gillar. Den här tavlan finns hos min mormor, och det roliga är att budskapet är så olikt min mormor det bara kan bli. Visst är min mormor troende, men hon är liksom inte den stillsamma och fromma typen, som sitter med nedböjt huvud och ser svår ut, jag börjar fnissa för mig själv när jag tänker min mormor i en sådan position, och därför gör sig tavlan så bra hos henne. Jag borde ha en jag med.

Utmanad!

Fröken Pimpinell, som äger en avundsvärd klänningsgarderob och en mysig och fin blogg, har utmanat mig.

Shoot!

4 TV-program jag ser:

Jag tittar så lite på TV för tillfället, men
Gossip girl ser jag ibland
Morden i Midsummer har jag sett två dagar i rad nu
Lite sällskap har jag sett några minuter på, men skulle vilja se mer
Grey's Anatomy har jag sett ett par gånger på sistone, men jag gillar det inte så mycket egentligen


4 saker jag gjort idag:

Ätit
Gått ut med mormors hund
Rett ut en stor tova bakom hundens öra
Slöat vid datorn och hängt för mycket på Twitter

4 saker som jag längtar efter:

Att bebisen ska födas
Att Niklas kommer hem
Att vara ledig igen
Ultraljudet i början av november

4 saker på önskelistan:

Att bebisen föds när den ska, kommer ut "rätt väg" och är frisk
En mysig trea eller fyra i Majorna i ett hus där det inte bor några surkärringar
En bil
Att vi bara räkar få en jävla massa pengar, så att Niklas aldrig mer behöver jobba i Norge, utan kan vara hemmaman

4 saker jag avskyr:

Fåglar
Missunsamhet
Förutfattade meningar
Surkärringar/surgubbar

4 personer jag utmanar:

Alicia
Miss Muffin
Erika
Johanna

Hos mormor

God dag!

Jag är hos min mormor, därav den spännande bussresan i mitt förra inlägg. Här gör vi inte något i onödan; mormor håller på att återhämta sig efter att ha varit svårt sjuk och hon tycker minsann att man ska ta det väldigt lugnt som gravid, så vi äter mest eftersom båda behöver äta ofta, går promenader med hunden och tittar på Morden i Midsummer på kvällarna. Det är väldigt skönt faktiskt, det känns lite som om jag är på något slags vilohem och jag längtar inte efter att komma tillbaka till jobbet på onsdag.

Mormors hund heter Dino och är en tibetansk spaniel. Fast ibland kallar mormor honom för Snoppen, hon tycker att det är sött.

Göteborg-Österbymo by bus (och en liten bit med pendeltåg). En resedokumentär.

  Ett regnigt Borås

Jönköping. Bilden beskriver staden väldigt bra, Jönköping är    precis lika tråkigt som det ser ut på bilden.

 I Linköping åt jag lunch på stationen medan the locals drack    sina lunchöl. När jag fick se skålen med pommes blev jag överlycklig; när jag hade smakat på de så kallade fläskfilémedaljongerna förstod jag att mängden pommes var till för att kompensera snustorrt kött.

  I Tranås gick jag in i en vänthall för att slippa regnet, men efter att ha hört fraserna "När var det tåget gick nu igen?" och "Ursäkta, jag är alkoholist" ungefär 15 gånger vardera under ca 4 minuter framstod höstregnet som en gåva från ovan (mannen som tjatade var vänlig och erbjöd mig att smaka på hans öl, han berättade även att han skulle till Nässjö och betala tillbaka en skuld på 20 kr till en kille där).



Bus4Me

God morgon!

Jag åker buss, och inte vilken sketen buss som helst, utan jag åker med kungen bland bussar; Bus4You. Det bästa med Bus4You är, förutom att de har billiga priser och att man räknas som junior tills man är 30, de sköna säterna. Sköna fåtöljer med uppfällbart benstöd och dessutom finns det enkelplatser, ifall man inte tycker det är så mysigt med främmande bussgrannar på nära håll. Och skulle man sitta på ett dubbelsäte så är det ett fiffigt mellanrum mellan fåtöljerna, så man slipper riskera att få en sovande främling på axeln. 

Nä, jag är inte sponsrad av Bus4You, men jag kan tänka mig att bli.

You know where you are? You're in the djungle baby and you're gonna die!

Igår var jag på Afrodans för första gången. Det var spännande, för det var inte bara dans, utan även en story som berättades av ledaren med stor inlevelse. Vi var i djungeln, på savannen och räddade Simba, vi hjälpte en familj genom att så frön och stampa jord, som tack för det blev vi bjudna på fest och fick skaka på rumpan, vi aktade oss för ormar och till sist tackade vi Gud för att vi klarade oss. Jag tackade mest Gud för att jag klarade av att hålla gapskrattet borta.

Maggen

Vecka 17 (16+1)

Kolla! Jag har fått putmage!

Det tycker jag i och för sig att jag har haft i flera veckor nu, men varje gång jag ska visa någon att jag har fått preggomage tittar personen bara oförstående på mig eller så säger den att jag bara ser mätt ut. Men grejen är ju att är jag med barn så vill jag ju att det ska synas! Jag vill inte bli någon heffaklump, men jag vill ha ett rejält put, så att alla ser att det inte är en pizzamage, utan en bebismage. Så, ge mig lite love nu, säg att jag har värsta preggomagen!

En sådan dag

När man har sovit uselt pga att en granne klagar på störande ljud mitt i natten och man ligger och blir argare och argare. När man är så trött så man känner sig bakfull. När det är så isande kallt ute när man cyklar över till fucking Hisingen att näsan blir röd och rinnig. När det händer saker på jobbet man måste ta itu med innan man har fått i sig sitt morgonkaffe. När man är lite för trött för att tänka efter hur man ska gå till väga. När det är full rulle för tidigt och det bara känns som om man studsar upp och ner. En sådan dag är det idag.

En helt vanlig dag

Idag gick jag omkring på jobbet och var riktigt sugen på en saftig och fin wok. Trots att jag var urtrött gick jag in på Minihemköp efter jobbet och köpte nudlar, grönsaker, sesamolja och såser, bara för att sedan komma hem och inse att jag aldrig skulle hinna både laga mat och äta den innan träningen. Och träna, det hade jag inte gjort sedan i fredags, så läget började bli lite kritiskt. Så. Istället för den fina woken fick det bli ett paket fyrakronorsnudlar, och därefter en banan och en satsuma för att näringskompensera. Tränade gjorde jag, ett skittråkigt jympapass, men jag rörde åtminstone på mig. Och chips smakar alltid godast efter träning, så Surkräm- & Beachirren satt fint framför två avsnitt av Sex and the City. Jag började se om SATC i  augusti om jag inte minns fel och såg avsnitt efter avsnitt på en ganska kort tid, ända tills jag kom framtill säsong sex, för när ryssen kom in i bilden, då tröttnade jag. Men nu tyckte jag att det var dags att ta tjuren vid hornen. Så jag såg när Miranda och Steve gifte sig, för jag vet inte vilken gång i ordningen, vad jag däremot vet är att det här var första gången jag grät. Jag skyller förstås på hormonerna. God natt!

Bullmamma

Det här med att äta nyttigt under graviditeten, det låter ju så vettigt, men är så svårt när man är sugen på kanelbullar precis hela tiden. 

Kom i form själv!

 

Bild: TV3

På var och varannan blogg från blogg.se ser jag just nu en liten reklamruta för programmet I form med Anna Anka. På bilden sitter Anna Anka och exponerar sin seniga kropp, bredvid en stackars tjockis i brottardräkt, så att man verkligen ska se att hon är perfekt och att så att man verkligen ska se hans valkar (jag vill inte ens visa bilden här, så hemsk är den). Och jag känner hur irriterad jag blir. Irriterad över att denna tragiska kvinna får så mycket utrymme i media, över att hon får ännu ett program i vilket hon får blotta sina neuroser, visa sin gränslöshet och vara kall och elak, denna gång under förevändningen att hon ska hjälpa stackars tjockisar. Mitt tips till dig Anna Anka: hjälp dig själv och gör det utanför TV-rutan, tack!

Skattjakt under soffan

Ett litet tips:
när du köper soffa, kolla då så att dammsugaren kommer åt under soffan, det kommer att underlätta vardagen för dig väsentligt (om du inte kör strutsmetoden och tänker att ser jag inte dammet, så finns inte dammet).


När vi köpte vår soffa tänkte vi på att den skulle vara stor, ha divan, vara skön, vara mörk och ha tvättbara kuddöverdrag, men inte på att det skulle gå att dammsuga under den. Eller så här: vi tänker nog inte så mycket på dammsugning över huvud taget, vi är nog inga dammsugartyper. Igår tyckte jag i alla fall att det var dags att ta tjuren vid hornen och dra ut soffan och göra golvet under den rent från kvalster. Niklas drog fram soffan (och dammsög, jag köpte pizza, fin arbetsfördelning) och under den hittade vi en glasspinne, en snusdosa, min försvunna älvask med ringar, två hela kattleksaker, flera söndertuggade kattleksaker, en femma, två pennor, tre hårband, ett kvitto, ett värmeljus, en påsklämma och x antal dammråttor. 

Pudding

Just nu ler jag lite åt att någon har sökt på kålpudding galla och hamnat på min blogg. Mycket riktigt har jag ju bloggat både om kålpudding och galla de senaste dagarna, men i helt olika sammanhang.


Hur som helst så är kålpudding en sådan där maträtt som jag alltid har känt mig tvungen att försvara. Ända sedan min barndoms dagar har denna ljuvliga rätt fått ta emot så mycket spott och spe från alla håll och kanter, men jag har då alltid stått upp för den. Och det håller i sig än. När jag förra sommaren skulle arbeta ett 12-timmarspass på min födelsedag sa jag till min kollega att jag vill laga någon särskilt god mat eftersom det var min födelsedag. Snubben frågade vad jag hade tänkt mig och jag svarade kålpudding, varpå killen säger men du sa ju att du ville laga något gott?! 


Sedan vill jag tillägga att det finns en pudding som genom åren har krävt än mer försvar än kålpudding, den fina blodpuddingen. Som jag har försvarat den, inte minst när jag var vegetarian, men det är en annan historia.

Chez maman

Hemma från Smålandet. Göteborg är regnigt och trist och jag känner mig inte alls så där glad över att vara hemma som jag brukar vara efter några dagar hos familjen, utan snarare lite nedstämd. Den här gången hade jag gärna stannat några dagar till, gått några fler skogspromenader, pysslat lite mer med mamma (den här gången gjorde vi små rosformade tvålar), titta på fler pinsamma komedier, sätta mig vid dukat bord några gånger till och bara ta det lugnt och vara glad över graviditeten tillsammans med mamma. Det kanske är så att jag har blivit lite mammig nu. Det där om att mor och dotter får ett starkare band under dotterns graviditet har jag alltid avfärdat som biologistiskt tjafs, men det kanske ligger ett uns av sanning i det i alla fall. Eller så är det så enkelt att mamma är en av de få personer som aldrig tröttnar på att höra mig tjata om graviditetssymptom, bebisar, bebisböcker, bebiskläder och spjälsängar och att det är därför jag vill vara med henne.


Sedan känner jag mig säkert lite låg eftersom Niklas åker tillbaka till Norge imorgon. Det är alltid tråkigt när han är borta, men nu när jag är gravid är det ännu tråkigare. Jag är lite känsligare över huvud taget nu; även om jag oftast känner mig glad och lite småhög så blir jag ännu ledsnare än vanligt när jag väl blir ledsen. Nu ska jag försöka att bli lite gladare så att jag och Niklas åtminstone kan få en fin sista kväll tillsammans. 

Tipsextra

Jag är på landet. Det är ju inte så att jag är på en bondgård, men jag är i ett litet samhälle som ligger omgärdat av skog och åkrar, så på landet är jag allt. Utanför Jönköping hos mor och far.


Jag är precis hemkommen från en tipspromenad i skogen. Det kändes som om det var en massa minusgrader och jag hade bara tunna fingervantar, så nu försöker jag tina upp fingrarna med lite rörelseövningar på min systers laptop. Förresten, är det inte lite småaktigt att googla tipsfrågorna på sin iPhone? Jo, jag tänkte väl det, så gjorde minsann inte VI, utan vi nöjde oss med att klaga på att frågorna var tråkiga. Hederliga medborgare som vi är.


Nu ska jag vila lite tills pappad kålpudding är klar. Kålpudding råkade vara min favoriträtt när jag var liten och det glömmer pappa aldrig.


(och tack gulleErika!)

Asskick

Jag är löjligt glad över att jag ska på zumba ikväll. Ärligt talat pirrar det faktiskt i kroppen av förväntan. Jag vet inte vad som har hänt. Kanske kickar jag av att skaka på rumpan. Jag skyller på hormonerna. 

Höstfärgerna är så vackra II

Om trevliga och otrevliga symptom

Innan jag blev gravid och i början av graviditeten trodde jag att jag skulle må illa och kräkas på morgnarna fram till vecka 12 ungefär, samt att jag inte skulle kunna dricka kaffe. Jag trodde att that's it liksom. Vad jag inte hade räknat med var att tuttarna skulle växa en hel kupstorlek innan jag ens visste om att jag var med barn, att jag bara skulle kräkas några få gånger under första trimestern, men må desto mer illa under dagarna, att magen skulle bli helt uppsvullen och att jag kunde njuta av en kopp kaffe på morgonen, men vara helt förlamande trött.


Nu när jag har kommit lite längre i graviditeten mår jag så mycket bättre. Den stora tröttheten släppte för några veckor sedan och nu är jag främst trött på kvällarna (fatta vad skönt det är att gå och lägga sig klockan 21). Illamåendet känner jag nästan bara av när jag sover lite längre och med andra ord äter frukost lite senare, dock kommer det både plötsligt och kraftfullt dessa morgnar och resulterar ofta i kaskadspyor av galla (är man gravid behöver man inte skräda orden). Svullnaden på magen har lagt sig och istället börjar en liten babybula ta form. 


Och bäst av allt: jag känner mig så lycklig, jag kommer ofta på mig själv att gå runt och småle för mig själv och ibland känns det nästan som om jag har tagit en liten, liten dos av något slags uppåttjack.

Fina fina

Tusen tack för alla gratulationer och fina ord!


Det här med graviditeten har uppfyllt mig så mycket sedan jag fick beskedet att allt annat, ok inte allt annat, men det mesta, känns ganska oviktigt. Lite som att "jaja, det händer en massa skit/roligheter/spännande saker, men vadå då? Jag är ju GRAVID!!!" 


Och precis så har det känts med bloggen, jag har liksom inte haft något att skriva om, för allt annat i mitt liv har tett sig så ointressant. Men nu, nu ska det bli andra bullar! Ja, i dubbel bemärkelse faktiskt. 


Nu börjar jag svamla lite, jag är sjukt trött efter en helvetiskt lång arbetsdag, och hur underbart det än är att vara gravid, så är det ingenting man blir pigg av.


Men tack igen, ni är fina!

En bulle i ugnen

Nu kan jag inte hålla mig längre: jag är med barn! Eller gravid, på smällen, har en bulle i ugnen, på tjocken, preggo, i ett välsignat tillstånd. 

Jag och min älskling ska få en liten knodd i början av april och det är helt fantastiskt!

Idag går vi in i vecka 16 (eller 15+0 enligt barnmorskans räknesätt)

Höstfärgerna är så vackra

Frippan

 Jag klippte mig för drygt en vecka sedan och det blev så här:

Nä, jag gillar inte att variera mina fotominer så mycket.

Men min nya frisyr, den gillar jag. Och jag gillar framför allt att den är lättskött (även om jag måste föna den ett par minuter varje dag) och att den är riktigt kort i nacken.

Pingu

Har jag någon gång berättat att jag älskar pingviner?

Att jag är livrädd för fåglar i allmänhet, men att jag inte tycker att pingviner är några riktiga fåglar?

Jag promenerar ofta i Slottskogen, och när jag gör det under sommarhalvåret stannar jag alltid till en stund hos pingvinerna. Idag var dock första gången som jag hörde dem låta. Och som de lät! Med de skriken måste de allt ha varit ganska pilska. Pilska eller ilska.

101010

101010 är det idag, men det här inlägget handlar om 101009:

Suzanne Lanefeldt på köksgolvet?

Nej, bara Fifi i blanka tights, rumpskor och benvärmare.

Efter träning och promenad bakades det två sorters godismuffins, chokladmuffins och morotsmuffins, alla barnsligt dekorerade med smågodis.

Efter onyttigheterna lagades det nyttigheter i form av ratatouille med två sorters färsk tortellini.

Jag snodde idén rakt av från Marikkas Vegetariska. 

Tack Marikka, det blev vansinnigt gott!

Framåt kvällen tog jag och Niklas en promenad genom en skymmande Slottsskog och mötte upp ett par vänner. Sedan blev det mer mat, den här gången på Linnéterassen. 

Efter att ha blivit proppmätt flera gånger om den här dagen var jag helt slut efter min risotto, så det var bara till att gå hem och lägga sig!

Zumba!

Igår kom jag till Friskis mer än 30 minuter innan zumbapasset började, ty jag hade förstått att det här med zumba (som är en träningsform där olika latinamerikanska danser blandas) var något omåttligt populärt. Och passet blev proppfullt strax efter att jag hade kommit dit. Om Friskisledarna brukar vara pigga och käcka så var zumbadamen drottningen av både pigghet och käckhet. Hon hade till och med en käckare uniform än den sedvanliga rödvita, med sitt solgula linne som hade texten Zumba på framsidan och Be fit! Get Happy! på baksidan. När jag hade kommit in i salen och stod där bland 100 förväntansfulla människor funderade jag på att fly, för all den här käckheten gjorde mig lite illamående.


Sedan började passet och jag glömde helt bort att känna mig kritisk, ty här gällde det att hänga med. Jag klistrade blicken på den soliga ledaren för att inte missa en enda rörelse, och försökte att härma henne så gott det gick. Ofta var det snabba och smidiga rörelser i ett rasande tempo, inte helt lätta att hänga med på för en stelbent figur som jag. Ibland kände jag att det trots allt gick hyfsat bra, åtminstone tills salsastegen kom in i bilden. Hur som helst så var det riktigt, riktigt roligt. Jag blev svettigare än jag hade räknat med och att det skulle vara så kul att skaka på rumpan i en timme hade jag ju aldrig kunnat föreställa mig. Även om jag stundtals kände mig rätt fånig när jag inte riktigt hängde med så måste jag erkänna att jag kände mig hyfsat bootylicious när jag väl hade kommit in i rumpskakandet.


Zumba igen? Hell yeah!


(Men nu sticker jag iväg på Indoor Walking!)

Helgen är så kort, det mesta regnar bort

Helgen är nästan, nästan här. 
Bara några timmar av hårt arbete (hrm) kvar. 

Ikväll ska jag testa zumba.
Jag vet, jag sa för ett tag sen att jag skulle göra det just den dagen, men då gick jag ut och åt istället. Men hey, a girl's gotta eat och grekiskt är gott. Så, idag ska det alltså bli zumbapremiär. Jag ska skaka på rumpan och låtsas att jag har grym taktkänsla och en mjuk, dansant kropp. 

Resten av helgen ska jag mysa med snubben som kom hem i förrgår, baka muffins och lata mig. Det räcker med de planerna, helgen är kort.

Nu blir det andra bullar!

Oj oj oj, nu blir hela frysen full av bullar. Här kommer varje dag att

bli Kanelbullens ett tag framöver. 

Jomenvisst

Hej hej!

Jag är på jobbet, avverkar timme efter timme, äter för många ballerinakex (det går ju inte att sluta), har ätit Phad Thai (alltid samma när jag äter thaimat), har röjt i källaren så jag blev alldeles matt, har strukit mig över mitt nyklippta hår ungefär 152 gånger och försökt att få de där bångstyriga små stråna att ligga slätt och jag har längtat efter ledig tid. Tid att bara vara, kanske lyssna på lite musik, kanske sticka lite, kanske bara göra ingenting.

krasch


Ja, nu har jag lärt mig en läxa. Bloggar du på arbetstid kraschar internet och när du sedan kommer hem från jobbet är du för trött för att skriva klart inlägget. Det blir den här helgens sensmoral. Alltid något.


God natt!

Jag är apan som liknar dig

Igår pratade jag med min bror som bor i Luleå. Han var ute och festade i Luleå City i helgen när det utanför en pub kom fram en "sån där stor typisk nationalist" och sa till min bror att han var ful i sitt långa hår, att han borde klippa sig att han var en "bögapa". Min bror sa åt snubben att hålla käften, varpå snubbens fläskiga, tykna brud kommer fram och börjar skrika åt min bror att han har fult hår, att han måste klippa sig och att han inte är välkommen i Luleå.


Låter det inte lite som en sån där "ut-med-packet"-grej? Lite SD-are som det har slagit slint för? Eh, bögapa?