Kramkatter

Åh, vad jag saknar mina små kramkatter!

Men imorgon ska jag hem till Maria, a k a katternas styvmor och gosa sönder de små liven.

Dessa måsten

Selma har varit i farten igen.

En omväxlande helg

Den här helgen började med ångest och frustration i och med att jag lämnade mina katter hos min kompis Maria. Orsakerna kan jag inte gå in på här, men det känns som om vi inte kan ha katter så länge vi bor här. Usch, även om jag vet att de har det bra hos Maria så känns det hemskt att de inte är hos mig. Det är så tomt här nu.

Förutom dessa tråkigheter har jag faktiskt haft en bra helg med häng i soffan hos Maria, kräftor hos fina kompisar, träning, nya favoritchips: OLW Picklies & Mayo (to die for, jag lovar!)och snabbvisit av Syster Yster som bor i Stockholm. Systern hade för övrigt med sig en liten present; en smörgåsbricka med My Little Pony, min My Little Pony!

Ranelid från kyrkbänken

Gårdagens kväll spenderades med den här mannen. Björn Ranelid.

Nåväl, Björn Ranelid spenderade en stund med mig och ett par hundra andra människor i Karl Johanskyrkan igår kväll. Jag sänkte förmodligen medelåldern med ett antal år. Tillställningen började med att en präst från församlingen ställde frågor till Ranelid om hans bok om Stig Dagerman. Det var ganska uppenbart att hon hade läst in sig på boken inför det här samtalet och frågorna hon ställde kändes varken genomtänkta eller smarta. Jag skämdes faktiskt lite där jag satt i kyrkbänken, och värre blev det när prästen inte lär Ranelid läsa ur sin bok, utan läste ur den själv. Ranelid fann sig dock i situationen och svarade på alla dumma frågor på sitt typiska Ranelidsätt.

Efter lite orgelmusik fick Ranelid som tur var fria tyglar. Han pratade fritt och i ett rasande tempo om kärlek, om krig, om respekt, om Jimmie Åkesson, och wow, den mannen kan tala. Ranelid har alltid fascinerat mig med sitt språk, både det skrivna och det talade, han liksom fångar mig, håller mig kvar. Och live talade han med en sådan intensitet att jag nästan inte hann andas ibland, och jag undrade stilla om han alltid är så intensiv, i alla situationer, eller om det främst är när han inför åskådare får släppa sitt språk fritt. 

En fascinerande man det där. Ständigt pendlande mellan tillstånden grandios och ödmjuk. 

Duktiga Fifi

Med tanke på den senaste tidens inlägg om träning kan man kanske

misstänka att jag är en mycket sund och duktig människa som ständigt tänker på sin kropps bästa. Detta kan jag dementera här och nu, för jag sitter nämligen och laddar upp inför dagens träning med en Magnum Gold Hazelnut. Bara så att ingen tror att jag är en övermänniska eller så.

Demokrati?

Ok, hur illa man än tycker om SD och att de har blivit inröstade i Riksdagen, så har vi i Sverige rätt att rösta på vilket parti vi vill och vi har rätt att göra det i hemlighet. Det handlar om demokrati och om att kunna ha vilka åsikter man vill utan att riskera att bli förföljd, så som sker i vissa länder. Därför tycker jag att det är helt fel att hänga ut de som röstade på SD, för även om vi tycker att de har tokfel så har de samma rättigheter som vi.


Både Katta Kvack och Sugbloggen skriver bättre om frågan. Läs!!

God needs me!

Dagens mail:


Am Ms. Sherry Armstrong. Please contact my lawyer Barrister Mark Donald for a very important thing God wants you to do for Him. May God be with you and your Family.Thanks


Jag är lite nyfiken på vad Gud vill att jag ska göra för honom. Och varför han går genom Ms Armstrongs advokat istället för att kontakta mig själv, det hade ju känts lite personligare.

Valet wtf

Jag somnade ifrån valvakan igår. Börjar dagen och veckan med att gråta en skvätt. Inte nog med att SD kom in i Riksdagen, är vanligt folk så förblindade av pengar att de röstar för att få några extra hundralappar varje månad? Eller är det jakten på arbetslösa och sjuksskrivna de gillar? Eller vill de inte ha någon välfärd? Jag förstår inte, vill nog inte förstå.

Det här skrev jag på Fejjan imorse, det var min spontana och nyvakna reaktion på valet. Jag har inte lust att skriva något mer, inte nu, jag är alldeles för arg, ledsen och framför allt besviken.

Val val val!

Valdag.
Det pirrar allt lite i kroppen.

Eftersom jag jobbar 9-21 idag har jag förtidsröstat, men det är inte riktigt samma sak. Helst hade jag velat spatsera till vallokalen i en fin söndagsklänning (om jag hade haft en speciell klänning för dessa veckodagar), lett mot några av valarbetarna utanför lokalen och fnyst för mig själv åt andra. Sedan hade jag stolt petat ner mina valsedlar i de trånga kuverten, slickat igen dem och sedan bara hoppats att mina röster hjälper, och att det är många fler som röstar som jag.


Glöm inte att rösta idag, och ge inte upp hoppet!
(Ja, jag är på jobbet, och jobbFifi är alltid hoppfull, det ingår i arbetsbeskrivningen här)

Dubbeldiss

Idag drog jag med mig Niklas och gick på Indoor Walking igen. 


Efter passet kom ledaren fram till oss och frågade Niklas om det var första gången han gick på Indoor Walking. Ja, sa Niklas, varpå ledaren kom med lite goda råd eftersom han hade sett att Niklas hade lite problem. Vilken diss tänkte jag, men tyckte ändå att det var lite kul. Sedan vände sig ledaren till mig och undrade om det var första gången för mig också. Nej, såg du inte hur grym jag var? svarade jag inte, utan sa bara att det var andra gången. Vilken diss. 


(Jag tyckte faktiskt att jag hade fått kläm på det där med indoor walking och att jag var grym)

Fifi testar "nya" träningsformer

Jag känner mig lite trött på gymmet, så jag tänkte prova på lite andra träningsformer. Yoga gick jag ju på härom veckan och det kan jag tänka mig att gå på lite då och då. 


Förra veckan skulle min kompis Maia provträna på Fysiken då de hade öppet hus. Hon skulle prova på Storboll, vilket jag tyckte lät så kul att jag bestämde mig för att hänga på. När det sedan visade sig att det egentligen hette Coreboll och inte storboll blev jag så besviken att jag först tänkte banga ur. Men jag gick ändå och det var riktigt skön träning. Man tränade i grupp och använde sig av en stor Pilatesboll, samt hantlar för att på olika sätt träna så gott som hela kroppen. Man satt på bollen, låg på både mage och rygg på den, stod på knä och lutade sig mot bollen och medan man gjorde de olika övningarna behövde man hela tiden stabilisera för att hålla balansen, och på så vis tog övningarna extra bra.


Det var väldigt kul och samtidigt lite klurigt att hela tiden hålla balansen. Själva träningen var inte så tung, men den kändes bra och skonsam för kroppen. Jag skulle absolut vilja träna Coreboll igen, men tyvärr har inte Friskis & Svettis den hrä träningsformen.


Igår var jag på Indoor Walking för första gången. Friskis har kört med dessa pass ett bra tag nu, men det har aldrig blivit av att jag har provat. Under dessa gruppträningspass har varje deltagare en slags crosstrainer som enda redskap. På denna tränar man i fem olika positioner, i olika tempon och med olika motstånd.


Jag blev positivt överraskad av passet. Det var både roligare, tyngre och gick snabbare än vad jag hade räknat med. Jag tänkte att en träningsform som innehåller ordet "walking" troligtvis inte kan vara så tufft, men det gick undan vill jag lova och svetten rann rejält om mig. Jag tänker absolut köra Indoor Walking igen, särskilt till hösten när det börjar bli lite för kallt för att springa utomhus, samt som ett alternativ till spinning.


Nästa träningsform som ska testas: zumba. Det blir verkligen en utmaning för mig som verkligen inte har rytmen i kroppen.

Easy Tone

Lite extra träning för musklerna när jag är ute och promenerar?

Ja, tack!

Hej Easy Tones!

(Och om det inte funkar så har jag ett par snygga och sköna promenadskor)

Stick igen!

Det blev lite stickning igår också.

Med lite tålamod ska det nog bli en halsduk av det hela en vacker dag. 

Jag tänkte sy ihop ändarna så att det blir en mysig sak att ha två varv runt halsen och lite upp över huvudet.

Stooort nystan.

Blixa "hjälper till" så gott han kan

Jag vet, det är bara gungstolen som saknas...

Söndagsmiddag

Blodpudding, bacon och ägg, det kan tyckas vara lite futtigt, men det

här är något av det godaste jag vet.

Stick!

Ibland, särskilt så här i början av hösten, får jag för mig att det här med stickning är min grej. Det brukar gå till så att jag köper garn, kommer på värsta grejen jag vill sticka, påbörjar arbetet, tröttnar och lägger ner. Jag vet inte hur många projekt jag har påbörjat, men jag vet exakt hur många jag har avslutat. Ett. 

Nu var det alltså dags för en stickperiod igen och med tanke på mina tidigare nederlag bestämde jag mig för att göra en enkel halsduk, bara slätstickning, inget avancerat. När jag skulle sätta igång igår höll jag dock på att få ett smärre sammanbrott när jag för mitt liv inte kunde komma på hur man stickar aviga maskor. Jag tittade på beskrivningar på nätet i säkert en timme, men fattade nada ända tills jag hittade en fin instruktionsfilm på YouTube.

Till kvällen hade jag bjudit in ett par kompisar som liksom jag får sina stickperioder. Så vi stickade, försökte titta på Legally Blonde som gick på TV, men det är lättare sagt än gjort att fästa blicken på TV:n för stickamatörer som oss. 

Hur som helst var det ganska kul att sticka igen, särskilt med trevligt sällskap och gott tilltugg. Jag hade kvällen till ära bakat blåbärsscones som serverades med Philadelphiaost och lemon curd, mums säger jag bara. Jag hade även gjort cookies, men jag råkade nog äta lite för mycket av degen, för jag orkade inte äta en enda kaka.

Valande

Jag är en dålig medborgare. Lat. Ointresserad.


Jag snackar om valet. VALET. Jag orkar bara inte hänga med. Så fort någon politiker öppnar munnen på TV zappar jag bort honom/henne. Jag blir liksom helt matt av att bara lyssna på dem och all skit som kommer ur deras munnar. Förr blev jag arg, nu blir jag trött. Uppgiven. Förutom när det gäller Jan Björklund, ingen får igång mig som han, jag känner ilskan välla upp i mig så fort jag ser hans psychoface på valplakaten. 


Så jag engagerar mig alltså inte ett skit i det här valet, utan gnäller mest lite för mig själv om Alliansen (SD tänker jag inte ens på, dem behandlar jag som luft, precis som de förtjänar). Jag sätter mig inte ordentligt in i vad partierna vill, utan utgår cyniskt ifrån att de mest har dåliga agendor. Men rösta, det ska jag göra. Och jag lockas inte av några vallöften, utan röstar, som alltid, med hjärtat.

Som det ska

Nu är allt som det ska.
Niklas har kommit hem från Norge, vi är båda proppmätta och dästa
och sitter i soffan med varsin MacBook i knät.


Precis som det ska vara.


Update!
Nu chattar vi med varandra på FaceBook. 
Vi är ett modernt par.

Selma är rädd

Jag funderar lite över vem Selma är och vad hon är rädd för.

Vad tror du?

Fake nails

Kolla kolla!

Perfekta vantar för oss latmaskar som inte riktigt orkar måla naglarna, men ändå vill se piffiga ut på fingrarna. 

Från Monki.

Och söta Fröken Pimpinell har likadana.

Hur hittade du hit?

Kanske genom att söka på Dr Drew?
Eller möjligen på Säffle City?
Eller något annat av de sökord som har lett till min blogg, så som bröstförminskning blogg, cecilia alstermark, tafsade uppför låret, bilder på brudar i glansiga cykelbyxor och topless bröstförminskning?


Den här funktionen på Blogspot är faktiskt vansinnigt rolig!


(Nu är det ju ingen slump att de här orden har lett till just min blogg; jag har skrivit ett inlägg om Dr Drew, jag var i Säffle i vintras och tog körkort, jag skrev om bröstförminskning och topless i samband med "En sedelärande historia", Cecilia Alstermark är min syster, jag skrev en gång om hur en gubbe tafsade på mitt lår och jag har skrivit om cykelbyxor på gubbar)

Skypestalkad

Skype är bra. Skype är till och med väldigt bra, särskilt som min pojkvän är i nordligaste Norge hälften av tiden och vi inte har lust att lägga alla våra pengar på telefonräkningar. Sedan är det ju förstås roligare att prata när vi samtidigt kan se varandra.


Nackdelen med Skype är dock de främmande busringarna. Ibland är det främlingar som skickar textmeddelanden över Skype, oftast på språk jag inte förstår, men det är ingen fara, det är ju bara att blocka dem. Däremot blir jag allt bra skraj när en vilt främmande människa ringer upp mig! Jag stelnar till och blir livrädd att jag ska få tvångshandlingar och råka klicka på answer, men sedan klickar jag på decline ändå. 


Men igår, då var det någon som ringde gång på gång. Jag declinade och declinade, men människan bara fortsatte att ringa och ringa och ringa, tills hon/han hade ringt upp säkert 15 gånger. Ja, så lång tid tog det innan jag hann blocka den. Och hela tiden satt jag där och var rädd att det hade blivit något fel på Skype, så att personen kunde se mig trots att jag inte hade svarat och verkligen inte hade video på. 


Ja, med Skype kan man alltså få sig lite spänning en helt vanlig söndagkväll. 

Den första kärleken

Idag har Blixa blivit kär för första gången. 
Föremålet för hans kärlek är en engelsk dam, som de senaste åren har suttit på en pedistal i bokhyllan och trånat efter hankatterna i huset. Och idag fick hon alltså Blixa på kroken. Och det går hett till här vill jag lova!

So September

En liten septemberplaylist

Barbayoga

Jag gillar att träna. Och jag gillar att ta ut mig så jag nästan kräks.


Men hur mycket jag än tränar, hur stark jag än blir och hur bra kondition jag än får, så blir jag aldrig smidig. Nej, jag får snygg mage och biffiga armar, men jag förblir stel som en pinne i kroppen. Då jag börjar närma mig medelåldern, eller ok, jag blir trettio om två år, men ändå, så kan jag inte låta bli att tänka på hur min kropp kommer att kännas om några år. Om den är stel nu, hur kommer den inte då att vara när jag är 40 (längre fram än så vill jag inte tänka)? Kommer jag att kunna komma upp ur sängen själv? Kommer jag att kunna resa mig om jag sitter på golvet?


För att undvika en framtid som en bambupinne har jag bestämt mig för att åtminstone ibland gå på yoga, eller andra träningsformer som ska göra kroppen smidigare. Så idag, mina vänner, är det jag som släpar mig iväg till Friskis yogapass. Nybörjaryoga. Jag har gått på yoga några gånger förut och jag har förmodligen varit den osmidigaste personen på passen. Och liksom jag fasar inför dagens pass, har jag fasat inför de jag har gått på. Jag har varit livrädd för att fastna i en konstig ställning och inte komma loss och jag har fruktat att något i mig ska brista om jag blir lite djärv och tar ut rörelserna mer än jag egentligen klarar av. 


Men på yoga ska jag, och jag ska låtsas att jag är mjuk och följsam som en Barbapappa.


Update!
I all min iver glömde jag att skriva att det värsta med yoga är att det är så förbannat tråkigt. Jag gillar träning som gör att musklerna blir skakiga, eller att pulsen blir så hög att det känns som om jag ska få en hjärtinfarkt. Långsam träning somnar jag nästan av, och efteråt känns det ju ingenting, vad är meningen då? Jo, nu ska jag ju bli smidig…

Hej igen!

Ok, det kanske är dags att börja blogga igen. Med hösten kommer lusten så att säga. 


Så, vad har hänt sedan min senaste update?
Tja, inte så mycket spännande. Efter Sicilien hade jag två veckors semester, som spenderades här hemma. Jag gjorde faktiskt inte ett skit under de två veckorna, det var mycket soffliggande, många långa promenader, lite träning och inte så mycket mer. Men skönt var det.


Nu har jag hunnit jobba två veckor på mitt nya jobb och det känns väldigt bra, även om det är lite rörigt där för tillfället. Och det är skönt att gå på schema igen, jag har verkligen saknat långhelgerna. 


Så där, nu ska jag försöka hålla blogglusten levande!
So long!