Game books

Jag kom precis hem från en liten tur på stan, där jag tog en liten sväng på bokrean, med betoning på liten, jag var väl inne på Akademibokhandeln i 5 minuter.

I vilket fall så fann jag två härligt klatschiga böcker som ska göra mig mer allmänbildad inom ämnena Musik och Sex:

Zoom blev genast väldigt intresserad av sexboken, jag vet inte hur jag ska tolka det.

Till Niklas köpte jag två böcker av en av hans favoritsångare; Nick Cave.

När man köper presenter till folk är det alltid bra att köpa något man själv har nytta av, så här skulle man kunna säga att jag slog två flugor i en smäll.

För övrigt så har jag idag bakat ett filmjölksbröd med nötter och torkad frukt som är så vansinnigt gott att jag är rädd att jag ska råka äta upp båda limporna på en gång och sedan kräkas. det är nog bäst att jag går ut. Jag går och tränar istället och när jag kommer hem ska jag gömma bröden i frysen.

Pensionärskallet

Det här med att gå i pension är något jag funderar över ibland. Inte för att jag ska göra det snart eller för att jag är arbetsskygg, utan för att pensionen skrämmer skiten ur mig. Jag fasar för att inte ha någon struktur på dagarna, utan att kunna sova hur länge jag vill, alltid. Jag blir rädd när jag tänker på att jag inte kommer att vara behövd och jag blir ännu räddare när jag inser att mina år som pensionär i värsta fall kan bli så många som 40, nå ja, 30 i alla fall. 


För att hantera pensionsångesten har jag funderat över olika strategier. En har varit att go all in på tantgrejen; baka bullar, stryka, plantera blommor, sticka, brodera och läsa Hemmets Journal, Ica Kuriren, Allas och Allers. Enbart att läsa dessa tidningar måste ju vara en halvtidssysselsättning. Min andra strategi har varit att bli den sura, bittra och arga tanten. Ni vet hon som hötter med käppen åt kidsen, som klagar på att dagens ungdom har för korta kjolar och som skriver ilska insändare om att katter bajsar i hennes rabatter, samt om att samhället skulle vara bättre om föräldrar fick lov att aga barnen.


Så funderade jag. 
Ända fram till igår då det slog mig som en blixt från klar himmel: jag ska föda upp katter! Det är klart jag ska göra det! Jag ska bli en galen kattgumma som lever för sina katter, behandlar dem som vore de min gubbe, mina barn och mina barnbarn. Jag ska föda upp gapiga siameser och jag kommer att bli så förtjust i alla små ungar att jag inte kommer att göra mig av med en enda, så jag antar att jag blir tvungen att bo i ett stort hus. Och hela pensionen kommer att läggas på kattmat och kattsand. Jag kommer inte ha råd att köpa något annat, så jag får spara kläder jag har nu och inse att jag kommer att leva på havregrynsgröt, men det gör ingenting, för jag har funnit mitt pensionärskall.

Fifi Ink V

Min senaste tatuering fick bli Fire Fly, som var min favorit av mina My Little Ponies när jag var liten. Jag ville ha en tatuering som var supergirlie, nästan överdrivet söt, och vad passar då bättre än en rosa plastig leksak?

Känslan va

Det bästa med att ha körkort är att man kan köra runt med radion på och för full hals vråla med till gamla rocklåtar. Att jag sedan inte hittar någonstans och körde vilse på den otäcka ön Hisingen gör ingenting, någon gång kommer jag ju alltid fram. Eller att det kom mängder med blötsnö när jag körde så jag knappt såg något. Eller att jag ibland slirade när jag skulle svänga. Nä, ingenting kan ta den där känslan av frihet ifrån mig. 


Och tack till alla er som har gratulerat mig till körkortet!

Playlist

S som i Sofia hade en sådan fin liten lista på sin blogg att jag var tvungen att sno den rakt av. Fast jag har ändrat låtarna förstås!


En låt som...
Har gjort mig glad: Tired of England - Dirty Pretty Things
Har gjort mig ledsen: New love grows on trees - Peter Doherty
Jag vill dansa till: You've really got me - The Kinks
Jag vill dansa ännu mer till: Tomblands - The Libertines
Lugnar ner mig: Sedative - Babyshambles
Jag lyssnar på för att bli pep: Primal Scream - Mötley Crüe
Påminner om kärlek: 10 seconds to love - Mötley Crüe
Påminner om gamla tider: Electric - Leila K
Påminner om ångest: Day of the Lords - Joy Division
Jag lyssnar väldigt mycket på just nu: Now I wanna sniff some glue - Ramones
Är väldigt, väldigt bra: Out ta get me - Guns n Roses
Lyssnas på i ilska: New Noise - Refused
Jag lyssnar på när jag är kreativ: Art star - Yeah yeah yeahs
Påminner om sommardagar: Celebrity Skin - Hole
Påminner om våren: Light my fire - The Doors
Påminner om staden jag tycker om: Vad som helst med Håkan, vare sig jag gillar det eller inte...
Jag lyssnade på när jag var 13: Country House - Blur
Jag lyssnade på när jag var 15: Smells like teen spririt - Nirvana
Jag lyssnade på när jag var 17: 100 years - The Cure
Jag lyssnar på precis just nu: Santa Monica Bay - Johnossi

Tjejen med körkort

Idag har jag tagit körkort!

Jag är så glad att jag nästan gråter. Men bara nästan, mest ler jag bara fånigt.

Helgen

Jag tyckte det kunde vara kul att se lite somrig ut medan snön vräkte ner

Det blev återigen fredag och vi sjöng Sing Star hemma hos mig, drack öl och var glada. Och det var ingen som blev direkt mordisk, även om vissa blev lite sura, nej, mycket sura när de förlorade. När vi hade tröttnat på att skräna var planen att ta oss till Nöjesguidens fest på Trädgårn, men efter att ha väntat på spårvagnar som aldrig kom och insett att kön till Trädgårn var kilometerlång och att de många minusgraderna inte gjorde det mysigt att stå utomhus, drog några av oss till Sticky Fingers, de andra tappade vi på vägen. I vanlig ordning blev det glädjedans där tills vi blev hungriga och avslutade kvällen på Burger King. Vi köpte varsitt Kids Meal och blev uppriktigt förvånade när kassörskan frågade om vi ville ha leksaken också. När vi sedan såg leksakerna förstod vi varför hon hade frågat; jag fick en kasst gjord hund i en bil och min kompis fick en gammal gumma. Vargen och mormodern från Rödluvan hävdade min kompis att det skulle föreställa, men jag förblev något tveksam. 


Hela lördagen spenderades i soffan för min del. Nej, nu ljög jag lite, jag gick faktiskt ut för att köpa pizza. Men förutom det satt jag hela dagen och kollade på Weeds, och letade kattungar.


Igår tog jag en sväng på löpbandet, kollade på mer Weeds och kattungar och träffade en kompis och tog en pizza igen. Och vips, så var det måndag igen!

But I glow at night

[Hittat i Berlin]

I did it my way

Tillägg till mitt förra inlägg:
Det var ju My Way av Frank Sinatra som gjorde karaokeutövare mordiska, och jag kom på att jag inte har den låten på Singstar och blev lugn. Sedan slog det mig plötsligt att Wind of change med Scorpions förmodligen kan ha samma effekt på folk, så nu blev jag lite nervös igen. Men bara lite, eftersom varken min bror eller min sambo kommer att vara med, och det är just de två som går igång mest på den låten.

Att spela rysk roulette med micken

 På fredag ska vi sjunga Singstar hemma hos mig som uppvärmning inför Nöjesguidens Göteborgspris på Trädgårn. Och nu hoppas jag att alla sköter sig, så det inte sker några dråp eller något annat otäckt som det tydligen har skett på Filippinerna. Det här med karaoke är visst inte bara ett enkelt nöje, utan för vissa ett spel på liv och död. Så nu vädjar jag till Maria och mina andra kommande gäster: ta det lugnt, ha kul och döda inte varandra, ok?!

Det är bara att tuta och köra

Första gången jag körde upp backade jag in i en snödriva och fastnade. Idag gjorde jag ett nytt försök och allt gick så himla bra och jag kände mig så grym, ända tills jag skulle göra en parkering, av den enklaste sorten, och råkade köra på en annan bil. Inte köra på som i en våldsam frontalkrock, utan som i toucha kofångaren. Det skulle jag inte ha gjort. Surprise, suprise. Nä, det blev inget körkort den här gången heller. Konstigt nog känner jag mig rätt glad ändå, jag har kanske inte fattat vad det var som hände än. Och jag som har laddat upp med tröstchips, tröstbad och tröst-TV-serier. Jag får väl försöka att bli lite ledsen då…

Fifi Ink IV

Jag bestämde mig först för att göra en tatuering på underarmen, sedan funderade och funderade jag över motiv och kom fram till att det var en katt jag ville ha. Jag funderade på arga katter, söta katter, stora katter, små katter, en helsvart katt eller en katt med färger, och kom till sist på att Gollum ju är mitt ideal när det gäller katter och därför fick det bli en Gollumtatuering. 

I början av januari förra året, nästan exakt ett år innan Gollum dog gjordes tatueringen. 

Nu har jag i alla fall min saknade Gollum med mig för alltid. 

(Egentligen borde jag kanske ha väntat med att göra den här tills Gollum var död, så had jag kunnat vara med i Miami Ink och kört en rejäl snyftare)

Lycka är ett eget hjul

Jag har kollat en del på tv6.play de senaste dagarna och mitt i Weeds och The Vampire Diaries kommer det alltid en käck trailer för Lyckohjulet. Första gången jag såg den tänkte jag men vad gör Hans Wiklund i ett sådant program, han är ju en seriööööös filmrecensent! Och vet ni vad? Nästa gång jag såg trailern insåg jag att Hans Wiklund förmodligen tänker samma sak, för han ser verkligen ut att skämmas genom hela trailern, och inte bara han utan även Hannah Graaf, som till och med tittar ner lite generat. Tyvärr hittade jag inte trailern på YouTube, men jag rekommenderar er att kolla på Weeds eller något annat skoj på tv6.play så ni själva kan se när Hans Wiklund sist i trailern säger DET vill vi inte missa! och ser ut att vilja sjunka genom golvet. 


Nu kanske det låter som om jag diskar Hans Wiklund för att han gör ett program som Lyckohjulet, men så är det inte fallet. Däremot börjar jag tänka lite konspirationsteoretiskt; har han blivit osams med någon på TV? Har Nils Petter Sundgren hävdat att Wiklund är så 2009? Har Wiklund blivit för gammal för att vara cool eller för ung för att vara gammelcool som Sundgren? Har Wiklund tröttnat på film och vill syssla med familjeunderhållning? Eller är Lyckohjulet första steget på väg mot något stort för Wiklund, siktar han på Oscarsgalan? Har du några egna teorier?

A cup of tea

Min favoritmugg, samt min tesil som jag fick med mig när jag flyttade hemifrån. Av färgen att döma skulle jag tippa på att någon av mina föräldrar köpte den på 70-talet…

Idag har jag fått mjölksyra både i armarna och i ansiktet. I armarna på gymmet och i ansiktet eftersom en vän tipsade mig om att mjölksyra ska vara väldigt bra mot finnar och göra hyn babylen och fin. Det kan verkligen behövas hårda tag mot min hy för tillfället, jag har drabbats av någon slags acne-epidemi och ser ut som en finnig 14-åring.

Nu på eftermiddagen tog jag en sväng på stan. Jag såg för ett par veckor sedan en sådan söt klänning med cupcakes på Monki, men köpte den inte eftersom den inte hade axelband och jag förknippar sådana klänningar med ofrivilliga titt flashes. Men jag kunde inte glömma klänningen, köpte den och hoppas på det bästa.

Ikväll ska jag ägna mig åt någon form av seriemarathon. Och chips. Chips hör liksom till när man ser avsnitt efter avsnitt av en serie. Och te ska drickas i mängder ur min kattkopp.

Fifi Ink III

Älvan gjorde jag för ca 2,5 år sedan. 

Mitt enda krav var att älvan skulle vara en flicka med blont långt hår och lila klänning, i övrigt fick tatueraren fria händer och jag blev väldigt nöjd med hans första utkast, så vi körde på det.

(Den sitter på ena smalbenet om någon undrar)

McQueen

(Bilder från style.com)

Här har jag gått hela dagen i ovisshetom att Alexander McQueen självmant har lämnat världen. Jag fick nyss reda på det och jag gråter.

Det är så här jag vill minnas McQueen; kreativ, modig, dramatisk, unik.

Så där mitt i veckan

Ja, men det var ju bra. 
Jag skulle bara ha träffat en kompis igår för att hämta biljetter till någon fest han hade fått nys om (vilken visade sig vara Göteborgspriset) och sedan gå och träna, men vi blev snålglada över gratis biljetter och gratis Smirnoff Ice på MacForum. Så glada att vi bestämde oss för att gå till Andra Lång och fira med ett par öl. Så blev det. Vi drack öl, skrattade högt, vissa av oss spanade, medan andra var svårt avundsjuka på en persons Iphone. Det blev en väldigt trevlig kväll i alla fall, det är ofta de där oplanerade utgångarna när man är ofixad och inte har haft en tanke på att öla som blir de bästa. 


Nu ska jag snart till skolan! 

Popcorn and TV

Jag har tryckt i mig popcorn medan jag har fascinerats av att jag för allt i världen inte vill missa ett avsnitt av Mästarnas Mästare. Kom igen! Ett gäng avdankade idrottare som tävlar i lama grenar där de får visa hur strategiska eller uthålliga de är, hur kul kan det vara? Hur kul som helst uppenbarligen. Fast det är inte själva tävlingarna som är det roliga, utan personerna. Patrik Sjöberg är rolig på riktigt, medan några andra är så torra och tråkiga att de blir roliga. Också tycker jag illa om Catrin Nilsmark. För att hon är golfare. Det är något med mig som gör att jag tycker ohyggligt illa om golf och dess utövare. Jag vet inte varför det är så, och ärligt talat bryr jag mig inte. Jag vill inte ens ändra på detta faktum eftersom jag tycker att det är berättigat. Golf är inte en sport, det är ett sällskapsspel, och sällskapsspel har man inte stora mästerskap i. Sällskapsspel skapar inte miljonärer. 'nuff said. God natt!

Fifi Ink II

Jag har alltid gillat stjärnor och eftersom jag återigen ville ha en enkel tatuering i svart tyckte jag att stjärnor kunde vara ett passande motiv. Jag vill minnas att jag var 22 när jag gjorde den.

När min pappa fick se stjärnorna suckade han och sa att hela armen är förstörd...

Fifi Ink I

Jag tänkte att jag skulle visa upp mina tatueringar, så här och nu börjar en miniserie i fem delar om mina gaddningar. De kommer att visas i kronologisk ordning och med stories i bästa Miami Ink-stil.

Min första tatuering. 

Jag ville ha tabuleringar redan när jag var liten, men jag fick förstås inte göra några för mina föräldrar. När jag hade flyttat hemifrån och skulle fylla 20 samma år var det dock hög tid för min första gaddning. Jag var gothare på den tiden och och ville ha en väldigt enkel tatuering utan en massa färger och detaljer och valde en enkel fladdermus. 

Det är 8 år sedan jag gjorde den och jag har aldrig ångrat den. Dock behöver den fyllas i lite eftersom den inte är helsvart längre och i samband med att jag fyller i den funderar jag på att bygga på den lite. Med vad vet jag inte än, så jag väntar på att rätt idé ska slå mig.

DubbelDolph

Först läste jag rubriken, sedan tittade jag på bilden och fick inte riktigt ihop det…

Göteborgsposten gör mig förvirrad

På snoppfronten intet nytt

Det blev fredag igen och jag tog på mig min nya kavaj, yes, koftatjejen har blivit vuxen och köpt sig en kavaj, tog med mig Niklas och åkte hem till Maria. Maria hade också blivit vuxen och hade på sig en precis likadan kavaj, så vi låtsades att vi var småflickor i likadana kläder istället för storflickor. Vi drack öl med goda vänner, samlade slackerpoäng i Chez Geek och smulade med chips i Marias nya lägenhet. När ölen var slut och Maria hade korats till släcker åkte vi till kära gamla Andra Långgatan och intog mer öl på Kelly's. Vi hade äran att dela bord med en kille som hade kissat på en strömförande ledning och fått 240 v rakt in i snoppen. Killen var fem när det hände och han försäkrade oss om att det gjorde vansinnigt ont. Vi trodde honom, särskilt de av oss som har egna snoppar. Dessutom berättade killen att han som elvaåring blev slagen med ett tennisrack rakt på snoppen. Sedan dess hade det dock varit lugnt på misshandla-snoppen-fronten försäkrade han oss om.

My Little Cat

Jag har en rosa blogg och en katt som leker med My Little Pony.

Ibland är livet allt bra.

Dessutom är det helg!

Hallux Valgus

Jag vet att det är fult att glädja sig åt andras olycka, men jag kan inte låta bli att le lite när jag ser att självaste Victoria Beckham har en värre knöl på foten än vad jag har:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6538357.ab

Dessutom är inte min stortå så där snedställd, det är bara det att jag har en knöl bredvid tån och att knölen värker ibland. Dock måste jag erkänna att jag blir lite orolig när jag i artikeln läser att tillståndet går att operera, men att steloperation kan bli enda lösningen om man väntar för länge. Hur länge är länge undrar jag? Kan jag vänta i tio år till tror ni?

Fifi Anka

Jag är väl en anka då.

Fifi Badanka.

SockerConny

När jag och Niklas nyligen hade börjat gymma tillsammans sa Niklas att jag är het när jag gymmar, men att jag gör ankmun när jag tar i extra hårt. Han försökte visa hur det ser ut när jag gör ankmun, men han sa att han inte har tillräckligt bred mun för att kunna visa ordentligt. Hädanefter fick jag ibland skrattanfall på gymmet när jag kände att ankmunnen var på gång och jag sa strängt åt Niklas att inte titta på mig.

Sedan upptäckte jag att Niklas har en annan min när han tar i hårt, nämlingen en Conny Andersson-min. När jag ser den minen väntar jag alltid på att Niklas ska stöna "uuuhh" och säga "nu är du inte så jävla kaggig va?", men än har det inte kommit. Jag ger dock inte upp så enkelt, utan väntar med spänning, förr eller senare måste det komma.

Muscle and hate

Hurra! Äntligen är jag tillräckligt frisk för att gå och träna. 
Det har blivit si sådär med träningen de senaste månaderna; två förkylningar, flera vistelser i Säffle och allmän leda har gjort att jag inte har kunnat träna regelbundet. Men nu ska det bli som vanligt, 3-4 pass i veckan. Konditionen ska bli bättre än någonsin, musklerna ska inte bara komma tillbaka, de ska bli ännu starkare och ännu synligare. Reclaim my body!


Förr, när jag inte hade tränat så länge, var jag lite nojjig över att få synliga muskler. Jag ville se vältränad, men inte muskulös ut, varför jag undvek att gymma. Nu skiter jag i det där. Det är kul och gymma, det är grymt att vara stark och får jag biffiga muskler, ja, då får jag väl det. 


Jag säger som Nitzer Ebb: Muscle and hate! 

Snö

Det är alldeles tyst ute. Snön dämpar allt vardagsbrus och vi befinner oss i ett vitt undantagstillstånd. Så här mycket snö har jag aldrig sett i Göteborg. Det är så vitt att jag önskar att jag var tio och hade lov. Att jag hade ett par varma rosa termobyxor, en snabb pulka och en termos med varm choklad. Jag önskar att jag efter en heldag i backen fick komma in i värmen med röda kinder och stelfrusna tår som mamma kunde varma upp mellan sina trygga händer. Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig och veta att nästa dag skulle bli precis lika underbar, att jag hade fått nya skidor i julklapp och att det inte fanns något som hette tö. Jag önskar att jag var tio och att det var snö.

Det är hårt

Shit! Jag sätter på TV:n och det första jag ser är Dolph Lundgren vräka ur sig "Dying is easy, rock n roll is hard". Han sitter visst i TV-soffan på SVT och gör reklam för sin nya film. Jag stänger av, jag har inte ens hunnit få i mig mitt morgonkaffe. 

På huvudet hos en frisörneurotiker

Ok, det är tydligen fler än jag som ogillar att gå till frisören. Och jag känner mig helt uppslukad om ämnet, så det får bli ett helt klippinlägg till. 
Och jag tänker rapa ur mig precis allt som gör att jag inte gillar att gå och klippa mig:

• Jag vet aldrig hur det kommer att bli. Ibland kan jag få höga förhoppningar innan klippningen och tro att jag kommer att gå från salongen med hollywoodhår, ibland är mina förhoppningar endast att jag ska kunna gå därifrån utan att gråta. Och det är mycket påfrestande att inte veta på vilket humör jag kommer att vara.
• Brist på kontroll. Det är lätt att t r o att frisören har fattat galoppen när hon nickar och säger precis vad jag vill höra när jag förklarar hur jag vill ha håret, men om hon verkligen har f ö r s t å t t är en annan sak. Att gå till frisören är att lägga sitt hår i en främmande människas händer och hoppas på det bästa.
• Menande blickar och snörpande på munnen. Och detta kommer inte bara när jag erkänner att jag varken brukar föna eller platta håret, eller för att jag klipper mig för sällan. Nej, blickar och snörpningar visar sig även när jag avslöjar att jag sällan gör inpackning, när jag säger att det enda jag vill göra med håret är att kamma det och spraya luggen så den ligger kvar, när jag säger att jag vill ha en kort lugg, när jag frågar hur jag ska styla håret om jag nu skulle få för mig att göra det osv. Ja, jag börjar tro att allt jag gör med mitt hår, samt allt jag inte gör med det, är fel i frisörernas ögon.  
• Intervjusituationen. Jag förklarade igår, det får räcka, jag vill inte bli utfrågad när jag klipper mig. Punkt.
• Håret blir alltid för kort. Förutom sist jag var hos frisören, för då tog hon inte bort allt det slitna. Det var antagligen därför jag blev nöjd. Och eftersom jag blev nöjd sist är jag rädd att det var en isolerad händelse som aldrig kommer att upprepas igen.
• Jag gillar inte mitt hår när det är nyklippt, det måste vara aningen slitet i topparna för att se snyggt ut.

Puh, när jag läser igenom ovanstående punkter slår det mig att det är ännu värre att gå till frisören än jag någonsin hade trott, nu kommer jag aldrig våga mig dit igen. Jag är nog dömd till att klippa golvmoppsfrisyrer på mig själv för resten av livet. Några av er, kära läsare, ville se hur det blev, och jag är inte den som är den, så här, enjoy:

Jag orkar faktiskt inte ta fram kameran, Photobooth är ju så mycket smidigare.

Och jag erkänner, jag börjar gilla golvmoppen